Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Bildbyrån

"Svårt att komma runt den administrativa fadäsen från match ett"

Det är ingen skam att förlora mot ett bättre lag, bara man försöker. Det gjorde Häcken, försökte, men var aldrig nära. AZ Alkmaar drog med sin snabba och direkta fotboll på sätt och vis ned byxorna på Hisingsklubben.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det har sanning att säga varit ett himla tjatande om Europa. Med rätta. Det är dit det siktas, det är där pengarna finns, det är där drömmar uppfylls.

Nu kan sikte och fokus i BK Häckens fall styras om mot allsvenskan. Istället för scouting av FK Mariupol, sikte på IK Sirius.

I Häckens fall går det möjligen för andra året i rad att skylla på otur i lottningen. 2018 Leipzig, 2019 AZ Alkmaar. Hoppet väcktes efter 0-0 i match ett, men 0-0 är ett vanskligt resultat att spela på i vilken europeisk cupmatch som helst.

Gästernas 1-0 just före paus innebar att Häcken behövde göra två mål för att gå vidare.

Jag har aldrig sett AZ Alkmaar live tidigare men imponerades av i princip allt. Organisationen, fysiken, hastigheten, besluten och kvaliteten. Det gick undan på Bravida arena den här kvällen på ett sätt som det aldrig har gått undan där tidigare.

Förstår om Häcken är besviket

Det har fram till Ajax nyvunna storhetshetstid på senare år talats om en tillbakagång i nederländsk klubbfotboll.

Vi ska inte dra allt för stora växlar på AZ:s seger över Sveriges just nu sjätte bästa lag, men här finns det mesta. Ungdom, eget, målsättningar och återväxt.

Personligen fastnade jag för Leroy Sané-kopian Calvin Stengs, hur han med kontroll i hög fart oroade, hur lagkaptenen Guus Til ägde och hur Oussama Idrissi spelade fram, löpte och avslutade.

Det ska bli riktigt kul att följa deras fortsatte Europaäventyr.

Jag förstår om Häcken är besviket. Det ska man vara när man förlorar fotbollsmatcher. De trodde ju på det, ville tro att det fanns en chans.

Matchbilden var en annan nu. I match ett gick det långsamt, bevakades. Nu visades hela handen upp. Och då blir ordet klasskillnad.

Anfallsspel är enklare om man hjälps åt

När vi sammanfattar, för det ska man alltid göra, är det svårt att komma runt den administrativa fadäs som omgärdade match ett.

Inget ont om Kwame Kizito, men med Alexander Jeremejeff i laget hade det kunnat gå.

Där ligger en delförklaring till att Häckens dröm om miljonerna i Europa stannade just där.

Vid en dröm.

En annan är – tycker jag – de offensiva soloraider som var signifikativa för match två. Anfallsspel är alltid mycket enklare om man är fler än en och hjälps åt.

Plus:

AZ Alkmaar bjöd på högklassig fotbollsunderhållning. Häcken slet, försökte, vek inte ned sig, men var numret för litet. Det är bara att konstatera.

Minus:

Alexander Jeremejeff skulle inte ha följt den här matchen från läktarplats.