Över 800 åskådare i Sporthallen hyllade sina favoriter, iklädda guldhattar, med stående ovationer.
Linköping slog Falkenberg i tre raka finalmatcher och avslutade med 3–0 i egna arenan (37–35, 25–17, 25–17).
Det högsta jublet av alla fick hemmasonen Erik Sundberg, 25, som före matchen fick pris som årets spelare inom svensk volleyboll.
- Min bästa säsong i karriären och otroligt kul att få avsluta på det här sättet inför släkt, vänner och övriga fans. Det är andra titeln på tre säsonger sedan jag återvände till LVC efter tre proffsår i Belgien och Tjeckien. Men sammanhållningen är bättre nu, alla de övriga tolv spelarna i truppen känns som bästa polare, säger den hårtslående spikern.
På väg att sluta
Att landslagsstjärnan är starkare och håller en jämnare nivå än någonsin tidigare beror också på att han äntligen fått vara skadefri. Besvär med fötter och knän har plågat honom tidigare under karriären.
I fjol gick det så långt att han till och med funderade på att lägga av.
- Det var en period som var väldigt jobbig. Men det vände när jag fick höra att vi skulle få landslagscoachen Johan Isacsson som tränare. Han har bra erfarenhet av olika gymprogram, som varit till stor hjälp. Dessutom behövdes det en nytändning. Han är väldigt duktig, har honom ju även i landslaget och vi ska spela VM-kval i Tjeckien i maj.
LVC vann elitserien sju poäng före Hylte/Halmstad, men förlorade båda grundseriemötena mot Falkenberg – samt även då lagen möttes i Grand Prix-slutspelet.
Även om det varit tuffa drabbningar gick vägen till guldet snabbare än väntat.
- Rivaliteten är extremt stor mellan klubbarna, eftersom vi mötts i fyra raka finaler. Nu klarade vi av att hantera det på ett bra sätt och till slut är det ändå inget snack om vilket som är det bästa laget.
Allt kom tillbaka
Falkenberg hade svårt att stå emot Erik Sundbergs och Martin Larssons projektiler från kanterna, och hade stora besvär med bjässarna Wilhelm Nilssons och Carl Ahremarks täta blockspel.
- Dessutom har Linköping ett väldigt bra försvar. De räddar många bollar och det blir frustrerande för oss när bra smashar ändå kommer tillbaka nästan hela tiden. Att vi fick stryk första setet med 35–37 blir ju också avgörande, säger gästernas tränare Patrick Aparicio.
Wilhelm Nilsson hade en stor del i segern mot moderklubben Falkenberg.
- Men det är bara två spelare kvar sedan jag var med där senast. Nu känns det bara underbart roligt och vi ska ut och fira med hela gänget, säger den 205 centimeter långe centern.