Kvalgränsen sattes på torsdagens kongress till 64.50 och det var knappast något som skrämde Sveriges största medaljhopp. Som världsetta i år har känslan varit att han når 65 meter med både feber och förbundna ögon. I London hade han varken eller.
Trots det inledde han kastserien med ett föga imponerande kast. 61.83 löd hans inledande notering och det var ingen nöjd världsetta som lunkade tillbaka till sin plats bredvid landslagskollegan Niklas Arrhenius.
– Det var lite för lugnt i det första kastet, sen i det andra så tryckte jag till ordentligt, säger Ståhl.
Och det gjorde han verkligen. Med 67.64 tog han finalplatsen med god marginal och skickade en signal till både sig själv och konkurrenterna att det är han man ska slå för att ta guld.
–Det är underbart, det är kul. Mitt mål var att gå till final, säger han efteråt.
Är du favorit nu?
– Inte för att vara kaxig men...ja. Nu ska jag ge allt i finalen. Det är bara att tuta och köra.
Vad tror du krävs för att ta guldet?
– 69 meter.
Niklas Arrhenius, som var näst bäst rankad av de tre svenskarna klarade sig inte vidare. Det gjorde däremot Simon Pettersson. 23-åringen som sent sadlat om till diskus fick iväg sitt sista kast hela 63,69.
