Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Giannis Anestis var IFK Göteborgs bästa spelare mot FC Köpenhamn på Ullevi. Hans räddningar hade sånär räckt till avancemang i Europa League. Istället vände danskarna och vann med 2-1. Bild: Bildbyrån/GP

Mattias Balkander: Sträck på er, Blåvitt – ni kan ju!

Det är något med Ullevi och IFK Göteborg. Tre raka segrar i fjolårets allsvenska inledning, en rakt igenom stabil insats mot FC Köpenhamn nu. Den sena förlusten till trots – det här ger kraft inför fortsättningen i allsvenskan.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det hette en gång i tiden att IFK Göteborg hade lättare mot internationellt motstånd än i ordinära matcher i allsvenskan. Det är en sanning med modifikation, men innehåller åtminstone uns av fakta.

Klubben nådde stora cupframgångar i Europa och tappade mellan varven en och annan seriematch.

Nu hade Roland Nilsson, som spelat både Europacupsemifinal mot Barcelona och Uefacupfinal mot Dundee på Ullevi, i sin andra match som tränare för IFK Göteborg något stort på gång.

Mindre än tio minuter kvar och ledning med 1-0. På pressläktaren började diskussionen om mot vilka och när nästa match skulle spelas.

Det var såklart inte klokt och skulle straffa sig.

Jag skulle säga att ”Rolle” gjorde i princip allt rätt; satsade på rutin, byggde kompakt, valde trebackslinje och två duellstarka forwards.

Det enda jag möjligen kan ha synpunkter på när det gäller laguttagningen är att Alexander Farnerud och Pontus Wernbloom båda helst spelar felvända, har sina styrkor i luften, framför mål och mer sällan löper rättvända med fart.

Det är i sammanhanget en randmarkering – men kan ha fått betydelse för matchutgången.

Sana briljerade och gav IFK ledningen

Å andra sidan var taktiken i första halvlek förutom de djupa lyften mot firma Farnerud/Wernbloom ett hastigt kombinationsspel som syftade till att sätta Alexander Jallow i inläggsläge.

Det gjorde IFK bra. IFK lyckades i långa stycken även använda internationellt rutinerade Tobias Sana på rätt sätt; högt upp i planen, rättvänd, på små ytor och med löpande medspelare i synfältet.

Att det var Tobias Sana, som ofta blandar genialitet med en och annan överarbetad situation, som gav IFK Göteborg ledningen med en kylig chipp kändes logiskt.

31-åringen med Marieholm som moderklubb är en humörspelare och trivdes i takt med att IFK jobbade sig in i matchen.

Nu var han mindre än tio minuter från att skriva in sig i de blåvita historieböckerna som en i raden av Europacuphjältar.

I potten låg ytterligare miljoner, fortsatt möjlighet att nå den stora pengabunt ett gruppspel innebär och ny självförtroende-boost.

Nordens största fotbollsklubb ville annat. Sammanfattningsvis var utfallet fullt logiskt. Om det inte vore för tre världsklassräddningar av Giannis Anestis hade danskarna avgjort den här matchen mycket tidigare.

Nu orkade André Calisir inte riktigt upp i pressen på Pep Biel vid 1-1 och Jakob Johansson kom inte in i rygg på Jonas Wind vid hörnan som gav 1-2.

Varifrån Yusuf sin kraft?

Lag som är minuter från avancemang i Europacupspel grämer sig förstås över sådant, ska gräma sig över de insläppta målen i slutet, men bör efter en god natts sömn också glädja sig över den spelmässiga resa som började i fredags och nu tog nya kliv.

Roland Nilssons IFK Göteborg är ett tryggare fotbollslag, ett mer funktionellt fotbollslag och ett bättre fotbollslag.

Huvuduppgiften är redan utmejslad: Vinna så många allsvenska matcher som möjligt och därmed säkra det allsvenska kontraktet.

Många i IFK värda omnämnanden. Jag tycker att backlinjen skötte uppdraget utmärkt och jag kommer aldrig begripa varifrån Alhassan Yusuf får all sin kraft.

Det är också tydligt hur viktig Pontus Wernbloom blir i takt med att uppgiften växer. Nu vann han duellen med Victor Nelsson vid IFK:s ledningsmål och störde med sin personlighet FCK under hela matchen. Det renderade bland annat i varningar på både lagkaptenen Carlos Zeca och Rasmus Falk.

Avslutningsvis gillade jag även Emil Holms inhopp. Han tillhör framtidens storspelare.

Efter en av tidernas trassligaste IFK-säsonger bör Blåvitt – trots förlusten – sträcka på sig.

Ni kan ju!