Sedan 2006 har Sävehofspelarna varje år – förutom 2008 – fått lämna en SM-final med guldmedaljer runt halsarna. I Malmö Arena fick de i stället ta emot silvermedaljer – H65 Höör chockade suveränen och vann med två bollar (27–25).
- Vi har svajat hela säsongen och det är väl det som visar sig nu, säger målvakten Johanna Bundsen, som har tagit åtta SM-guld med klubben.
Stjärnorna levererade inte
Kantspelaren Emma Ekenman-Fernis (13 mål) och Elin Hallagård (6) är de enda i Sävehof som får godkänt. I övrigt var det många skickliga handbollshänder som lös med sin frånvaro.
- Verkligen. Bland annat mina, säger en besviken Jamina Roberts.
Landslagsstjärnorna Roberts och Louise Sand (båda med fem guld) svarade för blott ett mål vardera. Båda kom först i andra halvlek.
- Vi får inte alls något "flow" i det, säger Roberts.
Tränaren Henrik Signell, som även är förbundskapten för det svenska damlandslaget, menar att det infann sig någon form av stress och frustration för spelarna i klubbens tolfte raka SM-final.
- Vi har alltid haft höga krav på oss själva, men det finns ett ok på axlarna av favoritskap med sviter hit och dit och tolv raka SM-finaler. Rutin och erfarenhet är viktigt i sådana här sammanhang, men vi har stretat emot i åtta år när vi varit favoriter och vunnit den här matchen, säger Signell.
Signell ser dock något positivt med Höörs skrällartade SM-guld i klubbens första final.
- Ser man det med andra glasögon är ju detta bra för handbollen och för oss också. Vi vill inte ha sviter på 100 eller 200 matcher i rad. Det är nya lag som utmanar hela tiden och Höör gör det fantastiskt bra. De är värda SM-guldet, säger han.
Inte det perfekta avskedet
För några av Sävehofs stjärnor var detta sista matchen med gänget – åtminstone för denna gång. Klubben tappar nu lagkaptenen Elin Enhörning (slutar), målvaktsstjärnan Bundsen (Köpenhamn), vänstersexan Sand (Brest Bretagne) och vänsternian Roberts (Ungern, inte officiellt vilken klubb ännu).
- Det här var verkligen inte slutet jag ville ha, säger Jamina Roberts.