Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

IFK Göteborgs Patrik Karlsson Lagemyr gjorde 1-0, firar med bland annat Benjamin Nygren. Bild: MICHAEL ERICHSEN

Mattias Balkander: "Sol, publikfest och ett häftigt genombrott"

Jag såg glädjen och tänkte på lättnaden. Hur många ton fotbollstyngd lossnade inte från IFK Göteborgs axlar under söndagen? Det här var en galen match, en viktig seger.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vi som är lite äldre landar lätt i jämförelser med sådant som utspelade sig på Ullevi förr, innan nya Gamla Ullevi stod klar, innan gamla Gamla Ullevi renoverades. Och vi ska passa oss för att gå händelser i förväg, men också passa på att hylla de som förtjänar att lyftas fram.

Det här blev, utifrån förutsättning, matchinledning och start på säsongen en klassisk islossning, en sannolik självförtroende-boost och en publikmatch av guds nåde.

Är det någon gång på året fotbollslag ska visa upp sig från sin bästa sida och göra oväntat bra saker är det i början av säsonger, gärna i premiärer och helst när många är på plats för att titta.

Som ett i västderby mot Elfsborg en solig söndag i april.

I fjol hörde jag Poya Asbaghi tala om vad de få segrar som togs kunde innebära för framtiden, att enskilda trepoängare skulle plockas fram när kommande guld skulle firas.

Jag tänker att det är något IFK-ledningen bör undvika den här gången – och istället se till vad som låg bakom segern och bara göra lagom stora utfästelser. Typ ta en match i taget.

Exakt så uppfattade jag eftersnacket.

Ingen logisk följd

Och då ska ni ha med er att vi precis hade bevittnat Benjamin Nygrens riktiga allsvenska genombrott, sett Sebastian Ohlsson visa att han nog är lite för skicklig offensivt för att spela högerback, Giorgij Charaisjvili spela som Giorgij Charaisjvili och Robin Söder vara riktigt bra. Här jag ännu inte nämnt August Erlingmarks och Junes Barnys stenhårda duellspel på mittfältet och backlinjens defensiva insats där Elfsborg i princip nollades i kolumnen för målchanser.

Det fanns alltså att ta på.

Istället uppfattade jag en ödmjukhet, en omedelbar analysfas – där uppdraget är att förstå och göra ännu bättre nästa gång, mot Djurgården om en vecka.

Precis lika tungt IFK säckade ihop efter baklängesmålet mot AFC Eskilstuna, lika stärkt gick laget efter Patrik Karlsson Lagemyrs ledningsmål nu. De mentala aspekterna har stor betydelse i inledningen av en säsong.

Jag ska inte säga att målet kom från ingenstans, men det var ingen logisk följd av ett framgångsrikt omställningsspel.

Det kom sedan. Jag räknade inte, men uppfattar IFK Göteborg från och med nu som ett lag som inte bara håller i bollen på egen planhalva, utan också kan kontra och göra det med kvalitet.

Årets bästa IFK-vecka

Segern är IFK Göteborgs största i allsvenskan sedan 3-0 mot BP i juli 2018, den kommer med fem akademispelare på planen, med tre akademispelare som målskyttar.

De två sistnämnda delarna lyfte IFK-tränaren fram på presskonferensen och det var rätt valt tillfälle.

Vecka 14 är IFK Göteborgs bästa vecka hittills 2019: Lasse Vibe tillbaka, plötslig publikrusning, storseger mot Elfsborg i hemmapremiären och Benjamin Nygrens genombrott.

Hur blir vecka 15?

Till sist: Jag har varit inne på det tidigare: Kanske borde fler matcher spelas på Ullevi?

Plus:

IFK Göteborgs omställningsspel och effektivitet. Patrik Karlsson Lagemyr, Benjamin Nygren och Sebastian Ohlsson är alla blåvita akademispelare – och gjorde vackra mål inför storpubliken på Ullevi.

Minus:

Att tusentals åskådare befann sig utanför Ullevi vid planerad matchstart 15.00 var enda plumpen denna blåvita aprilsöndag.