En av 30 matcher, sade Poya Asbaghi.
En nykomling och tippat bottenlag, säger jag.
Det är fortfarande detaljer och en del saker vi behöver jobba på, sade IFK-tränaren vidare.
Total avsaknad av en fungerande spelidé, menar jag.
Vi kan hålla på sådär en stund. Det är helt okej att ha olika uppfattningar. Vi har uppenbarligen det, jag och IFK Göteborgs huvudtränare Poya Asbaghi.
Och vad jag förstod av hur spelarna uttryckte det i omklädningsrummet efteråt är Asbaghi och spelarna märkligt överens. Mycket fungerar, endast detaljer återstår, sedan sitter spelet. Döm själva efter 1-3 mot AFC Eskilstuna.
IFK Göteborg våren 2019 bygger på förhoppningar och drömmar – just nu bara förhoppningar och drömmar. IFK Göteborg våren 2019 har än så länge väldigt lite med ett fungerande fotbollslag att göra.
Vad håller på att hända?
Förlusten på Tunavallen var IFK Göteborg första i en premiär sedan dråpslaget i Södertälje mot Syrianska 2012. Inledningen var okej, resten i stora drag håglös, idéfattig, osammanhängande och fartfattig.
Vi journalister kritiseras ibland för att rota fram det negativa och kritisera för hårt.
Jag tänkte på presskonferensen att jag ville vända på steken och lyfta det positiva och låta den huvudansvarig ge sin bild – hur ljus den än skulle målas.
Poya hade svårt att peka på något konkret och menade att det var surt att förlora med tanke på de chanser de faktiskt skapade och de fåtal som släpptes till. Individuellt lyfte han fram August Erlingmark och det kan jag köpa. Han kämpade, försökte, vann en och annan andraboll – och var heligt förbannad efteråt.
Det var bra, men resten?
Snälla nån, detta är allsvenskan. Det är IFK Göteborg, en av Sveriges stoltaste föreningar, med det största följet. Vad är det som håller på att hända?
Varumärket minskar i popularitet, biljettförsäljningen inför hemmapremiären är direkt svag, publik- och sponsorintäkterna 2018 sjönk betänkligt, provspelare tas in och skickas iväg, akademin vill en sak, A-laget något annat. En fråga slår mig i hastigheten: Vad har Soccer Services inneburit hittills? Säkert en del, men inget som syns på planen.
Få ordning på helheten
Poya Asbaghi och IFK Göteborg fick ett smekår 2018, den tiden är historia. Nu är goda råd dyra och en premiärförlust ett direkt sänke.
Inte förlusten i sig utan på sättet den föll.
Var finns idéerna? Hur ser de ut? Vad vill laget? Hur ska det gå till?
Tålamodet är helt enkelt slut.
Och det rent spelmässiga: Hur är det möjligt att släppa in tre mål på det sätt IFK Göteborg gjorde på söndagskvällen? Giorgij Charaisvjvili och Victor Wernersson köpte korv, Giannis Anestis hängde tvätt.
Vi kan inte prata om detaljer.
Få ordning på helheten.
Det börjar på ledarsidan.
Plus:
Mitt i allt elände gjorde Robin Söder trots allt mål igen. Det är gott för självförtroendet. Även om det inte gav några poäng.
Minus:
Förluster går att ta och förstå. När DNA ska bytas ut och ett nytt implementeras kan patienter dö efter månader av felbehandling. Vad tänker Lasse Vibe om allt det här?
