Det var inte den här matchen Göteborg skulle vinna för att gå vidare.
Chansen försvann redan förra veckan, när Manchester City gick från 0-1 till 2-1 på Valhalla IP och med kraft gjorde skäl för uttrycket klasskillnad.
Skillnaden i Manchester var ännu större.
Och jag funderar på hur vi hamnade här.
För en månad sedan var Göteborg Sveriges bästa lag, nästan omöjligt att besegra, med självförtroende som sprudlade och landslagsspelare i klasar.
LÄS MER: Göteborg utslaget och utklassat i Manchester
Insatserna mot Manchester City visar hur skört det där var – och vad som händer med lag som till årets höjdpunkt blir av med hälften av de ordinarie utespelarna.
Det blir mission impossible.
Dubbelmötet i Champions Leagues 16-delsfinal är inte värdigt Sveriges bästa fotbollslag, prestationen i returen visar på hur gigantiskt avståndet mellan Göteborg och den engelska seriefyran – och därmed toppskiktet i Europafotbollen – därmed blir.
Hade varit en annan sak
Matchen i Manchester var stundtals smärtsam att följa. Ingen skugga över spelarna som var med, kanske heller ingen skugga över de som har lämnat, men att enbart skylla på coronaviruset och dess konsekvenser är att göra det för enkelt.
På grund av covid-19-pandemin sköt Uefa på Champions League en månad. Det var känt tidigt. Därmed hann kontrakten för flera av Göteborgs spelare löpa ut. Bara Emma Koivistos och Vilde Böe Risas gick att förlänga.
LÄS MER: Krönika: ”Jag vill inte måla fan på väggen”
Självklart hade det här varit en annan sak om Nathalia Kuikka, Emma Berglund, Rebecka Blomqvist, Emily Sonnett och Julia Zigiotti Olme hade varit disponibla.
Då hade jag delat klubbledningens optimism.
Siktar man på att nå final i den finaste av fotbollsturneringar måste man också kunna ställa sitt bästa lag på benen.
Det här är vad utvärderingen ska handla om, inte varför Manchester City vann båda mötena i 16-delsfinalen.
Minska glappet en utmaning
Kunde Göteborgs kansli gjort mer? Borde Uefa lyssnat på de klubbar som spelar vår-höst och tidigt framförde önskemål om kontraktsdispenser? Förmodligen.
Svensk damfotboll har medvind. Vi når alla mästerskap med landslaget, vi har – åtminstone fram till nu – attraherat utländska toppspelare till damallsvenskan – och våra främsta spelare är attraktiva för storklubbarna.
LÄS MER: Ericson smittad av covid-19 – missar returen
Utmaningen när Champions League till nästa säsong övergår till gruppspel är att minska det glapp som uppstått. Enligt samtliga ekonomiska ekvationer blir det i princip omöjligt. Återstår att vara bättre på något annat. Som taktisk förmåga, arbetsinsats, vilja att vinna eller … kunna använda sina spelare hela säsongen.
Om Manchester City vann rättvist i Göteborg kunde siffrorna i returen varit tredubbla. Jennifer Falk gjorde några svettiga räddningar, samtidigt som Göteborgs anfallsspel matchen igenom förblev uddlöst. Jag räknade till en, max två djupledslöpningar med tajmad passning. Det är för lite.
Svar ges nästa år
Samtidigt känner och förstår jag spelarnas frustration.
De ville så mycket mer, drömde så mycket större.
Efter att ha matchat Bayern München i fjol var det inte ens nära mot Manchester City i år.
Hack i skivan eller fingervisning om bister framtid?
Svaret får vi redan 2021.
LÄS MER: Stjärnorna öppnar för att lämna efter Göteborgs förlust i CL
