Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Annie Seel ställer upp som kartläsare i Dakarrallyt.

Seel tillbaka i Dakarrallyt

En svår axelskada såg ut att stoppa motorcykelföraren Annie Seel från att ställa upp i fler Dakarrallyn. Men efter nyår står hon på startlinjen för sjätte gången, den här gången som kartläsare.

Seel kan helt enkelt inte hålla sig borta från maratonrallyt som startar i Rosario i Argentina och har målgång i Valparaiso, Chile.

– Jag är så fruktansvärt "hooked" på det här. Det är den perfekta tävlingen, för min talang är att jag är som bäst när det är som allra jobbigast, säger Seel som fullföljde sitt första Dakarrally 2002 med bruten handled.

Sedan 2009 körs Dakarrallyt i Sydamerika. Den klassiska sträckningen mellan Paris och Senegals huvudstad Dakar blev för farlig när terrororganisationer hotade med våld längs de ensliga ökenvägarna.

Tuffa förhållanden

Men den sydamerikanska versionen är inte heller någon söndagskörning. Sammanlagt 9 374 kilometer ska avverkas – för den som mot förmodan hela tiden lyckas hålla sig till kortaste vägen – i nära 50-gradig ökenvärme, längs slingriga bergsvägar och i isande kyla på 4 500 meters höjd i Anderna.

– Vi kör i öppen bil, en buggy, så på de sträckorna gäller det att klä sig varmt, säger den 45-åriga svenskan som slet sönder både ledband och muskelfästen i en axel under en motocrosstävling för drygt ett och ett halvt år sedan.

Operationen ägde rum i augusti och drömmen om ett sjätte Dakarrally väcktes när ett franskt team ringde när de behövde en kartläsare.

Succéstart

Hon parades ihop med australiern Garry Connell och succén blev omedelbar med seger i buggyklassen i Merzougarallyt i Marocko.

– Men Dakarrallyt är något annat, det är den ultimata utmaningen. Ibland har man känt att man är glad bara att ha överlevt.

Seel har aldrig brutit och hennes främsta ambition i nästa års upplaga av rallyt, som körs 5–18 januari, är att komma säkert i mål.

– Om allt går riktigt bra, om vi lyckas hålla oss under två punkteringar per dag och inte kör fast alldeles för ofta, hoppas vi på en femteplats i vår klass. Men då krävs också att några konkurrenter kör bort sig.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.