Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Andreas Granqvist och Janne Andersson på presskonferensen inför mötet med Mexiko.

San Siro-bragden inspirerar Sverige

Vid Uralbergens fot har dynastier gått brutalt förlorade förr. Men hur det än går för Sverige i Jekaterinburg sitter Janne Andersson säker på sin post. Han har såväl spelarna som folket med sig.

Det var här i Jekaterinburg, Rysslands fjärde största stad, som släkten Romanovs siste tsar – Nikolaj II – och hela hans familj mördades för snart prick 100 år sedan. En händelse som uppmärksammas i samband med dödsdagen den 17 juli.

Inte ens i sin vildaste fantasi kunde Jan-Olof Andersson, från stadsdelen Söndrum i Halmstad, för några år sedan ana att han skulle befinna sig här samma sommar, några veckor innan historiens vingslag viner över staden vid gränsen mellan Europa och Asien.

Men det är han – och det i förhoppning om att fortsätta berätta en annan historia, den om ett landslag som sensommaren 2016 inte gavs mycket till chans att få göra resan till Ryssland, men som här och nu är en seger från en åttondelsfinal i S:t Petersburg eller i Samara.

Tar sats på San Siro

När nästa kapitel ska skrivas vidrör Andersson vad som tog laget till Nizjnij Novgorod, Sotji och Jekaterinburg och vad som inte kan negligeras när landslaget på onsdagseftermiddagen (svensk tid) tar sig an Mexiko:

Det att tidigare och tillsammans ha klarat hinder som av många ansetts som oöverstigliga. När förbundskaptenen ser fram emot 90 avgörande minuter på Centralstadion tar han sats i bragden på San Siro den magiska novemberkvällen i Milano.

- Playoff mot Italien var en form av final, direkt avgörande möten och framför allt den andra matchen. Den hanterade vi både mentalt och fotbollsmässigt väldigt bra. Det är väldigt bra att ha med sig den typen av gemensamma erfarenheter som lag, att man har gjort det förr.

- Det är en styrka. Sedan betyder inte det att det kommer att gå exakt likadant igen, men självklart är det så att har man en gemensam erfarenhet att falla tillbaka på så tror jag att det är nyttigt för en grupp och för ett lag.

- Jag tycker generellt sett att de här matcherna när allt ställs på sin spets – och i de tuffa matcherna – har vi klarat av det väldigt bra.

Helt andra förutsättningar

Förutsättningarna är emellertid diametralt motsatta i Jekaterinburg. Mexiko är Sverige nu, Sverige är Italien. På San Siro skulle landslaget med till varje buds stående medel inte förlora, i avslutningsmatchen i grupp F är det tvärtom.

Allt annan än seger är en sportslig förlust och VM är över, såvida inte Sydkorea tar poäng av Tyskland, men vem tror det?

- Vi har en väldigt bra känsla i gruppen, vi visade i lördags (mot Tyskland) att vi klarade av att matcha de regerande världsmästarna ända in i mål, förutom de sista tio sekunderna. Det är en match som stärker självförtroendet, ingenting annat, och vi går in i morgondagens match med stark tro att vi kan vinna matchen, säger Janne Andersson.

- Vi har allt att vinna, mentalt är vi väldigt, väldigt starka.

Men vad gör han och laget om det är oavgjort och matchen börjar lida mot sitt slut?

- Det är en fråga om tajming, det finns inget facit hur man gör, men vi ska ha ett resonemang med spelarna och vi ska ha en plan för det också.

Svarade med glädje

När allt står på spel följer känslorna med. Fotboll handlar också om passion. Engelska The Suns utsände reporter frågade både Andersson och lagkaptenen Andreas Granqvist i ämnet på presskonferensen på Centralstadion.

Var det var bra eller dåligt att Andersson och andra försvarade Sverige med sådan hetta i det tumult som uppstod på grund av det tyska uppträdandet efter dramat i Sotji?

- Den (frågan) tar jag med glädje. Hade jag inte reagerat där hade jag varit stendöd känslomässigt och det är jag inte. Det var ett direkt hån, det har ingenting med fotboll att göra, svarade Janne Andersson.