"Sådant där får man dåndimpen av att höra"

Att hitta balansen mellan kraven på ideellt arbete och klubbarnas ökade kostnader är en stor utmaning för idrottsrörelsen. - Lyckas den inte finns risk för att föreningar slås ut, säger Magnus Forslund, forskare inom ledarskap med fokus på idrottsorganisationer.

ANNONS
|

GP har berättatom Gais akademi som hade krav på 13,5 timmars ideellt arbete från familjerna under fyra cupdagar – om kravet inte uppfylldes riskerade sonen uteslutning från laget.

- Sådant där får man dåndimpen av att höra, det låter ju helt galet, säger forskare Forslund.

Samtidigt höjer han ett varnande finger för den situation som klubbar och föreningar befinner sig i.

- De har generellt ett tuffare läge där ekonomin styr hårt, en situation som upplevs som pressande och allt svårare att lösa, säger Magnus Forslund.

Pay-and-play

För att hålla avgifterna nere så att alla kan vara med ställer klubben krav på ideell motprestation hos föräldrar och vårdnadshavare – samtidigt har det bland föräldrar utvecklats en "kundifiering" där man köper sig fri för att slippa ägna sig åt ideellt arbete.

ANNONS

En trend som internationellt brukar kallas pay-and-play. Man lämnar sitt barn så att det kan få leka, träna eller tävla medan man som tidspressad förälder oftast ägnar sig åt sin egen utveckling, säger han.

Leverantör av varan

"Affärsmodellen" leder också till att det ställs fler krav på klubbarna som leverantör av "varan".

- Man accepterar inte om gräset är för högt, om inte alla ungar har varsin boll under träningen eller om tränaren/ledaren inte har tillräcklig kompetens, vilket ytterligare ökar trycket på klubbarna, inte minst ekonomiskt, säger Magnus Forslund och fortsätter:

- Ta bara alla dessa cuper till höger och vänster – de har fullständigt exploderat de senaste tio åren just eftersom de har blivit en bra och viktig inkomstkälla för klubbarna, Men det ställer också krav på praktisk hjälp, säger han.

Moment 22

Under sin forskning vid Linnéuniversitet i Växjö har Magnus Forslund sett ett annat idrottssverige växa fram.

- En inriktning och en inställning till ideellt arbete som förändrats radikalt. Allt färre engagerar sig meden de som blir kvar kör slut på sig, säger han.

Magnus Forslund menar att man riskerar ett Moment 22 som i sin tur riskerar att slå hårt mot idrotten självt.

Blind idrottsrörelse

-Man är bra på plan – men inte utanför. Här har inte minst förbunden ett stort ansvar. Dels för att hjälpa klubbarna med att hitta balansen mellan ideella och ekonomiska krav. Dels att hjälpa föreningarna att titta utanför ramen efter andra inkomster, inte minst bland den föräldragrupp som köper sig fri. Den kan kanske erbjudas något som drar in pengar samtidigt som deras barn tränar. När det gäller att se så har idrottsrörelsen länge varit blind, säger Magnus Forslund.

ANNONS
ANNONS