Publiken drar efter andan. Det skvätter sand om hindret som slår i backen. En förhandsfavorit i Gothenburg Horse Show har precis rivit och missat möjligheten att ta hem förstapriset värt hundratusentals kronor.
– Jag har känslan att vi gick på lite för mycket, säger förhandsfavoriten till pressen efteråt.
Scenariot ovan är påhittat, men på intet sätt overkligt. Det är den sista delen – känslan av hur ett hopp såg ut och varför hästen rev – som en grupp studenter från Chalmers forskar på under helgens tävlingar. Med hjälp av en förkalibrerad kamera fotar och mäter de varje hopps högsta position. Den datan kan sedan användas för att räkna ut om hästen nådde högsta position för tidigt eller för sent och hur ryttaren i nästa steg kan korrigera ekipaget.
– Vi hoppas få se om det finns någon generell trend. Vi tror att det kan hjälpa om man inte bara går på känsla utan faktiskt vet exakt. Det tror vi kan stärka sporten i en träningssynvinkel. Förhoppningsvis kan det här implementeras, säger Anna Skötte som är en de 14 studenter från Chalmers som jobbar med projektet i år.
Studenternas femte mätningar
Årets mätningar är de femte i ordningen som sker under Gothenburg Horse Show. Tidigare år har studenter mätt exempelvis avstånden från avstamp till landning, höjden över hindret och kraften i avstampet och landningen. Magnus Karlsteen är projektledare för det hela:
– Vi har märkt att det finns hur mycket behov som helst. Vi räknar med att hålla på och mäta i 40 år till, säger han.
Vad finns det mer att mäta i framtiden?
– Jag har en bank med behov som hästfolk har skrivit till mig om. En sak som vi vill påverka långsiktigt är aveln. Nu sker den genom att väldigt skickliga domare bedömer hästarna när de är unga och berättar att den här hästen har potential. Men det är omänskligt att se alla de parametrarna, vi hoppas kunna stödja domarna med teknik som poängsätter hästarna och på så sätt hjälpa till att styra aveln mot mer hållbara hästar.
Ytterligare en aspekt av forskningen som sker i Scandinavium är att tävlingshästar kan komma att må bättre rent fysiskt om deras hopp mäts mer noggrant.
– Vi jobbar nu med att försöka motverka artros eftersom nästan alla hästar får artros. Då kan man ha dem som naturliga försöksdjur. Vi behöver ju inte gå in och skada hästen eller göra någonting men eftersom den har artros så kan vi mäta på dem, säger Magnus Karlsteen.
"Hästsporten kan ta tid"
Tillbaka till Scandinavium där Anna Skötte och hennes forskarkollega Tilda Uddenstig fotar hästhopp efter hästhopp. Trots att chalmershindret är inne på sitt femte år är ridsporten i stort inte det forum där teknik och mätning är mest etablerat.
– Det finns åtminstone ett intresse, sedan har vi alltid sagt att det i hästsporten kan ta tid att implementera den här typen av saker. Man gör mycket som man alltid har gjort i den här sporten. Men det verkar ändå gå åt rätt håll. Det är ganska nytt att mäta saker inom ridsporten och det tar lite tid innan alla har anpassat sig, säger Tilda Uddenstig.
När tror ni det här kommer vara standard?
– Det tar nog tid. Vi hoppas att den här tekniken vi har börjat med i år kan vidareutvecklas så att det blir lättare att mäta mer saker. Förhoppningsvis kan sporten implementera mätningar mer och mer.
