Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: BILDBYRÅN
Bild: BILDBYRÅN

Mattias Balkander: Så ska IFK Göteborg besegra BP på Grimsta

Examensdags för nya IFK Göteborg, där seger mot BP i praktiken innebär säkrat kontrakt, men där förlust leder laget tillbaka till ruta ett.
Det är på alla sätt en ytterligheternas match, en slags final.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det har varit en vecka fylld av lärdomar, dagar bestående av omplåstring, riktningsförändring och pånyttfödelse. Med sargat självförtroende efter blott tre poäng på sex matcher har IFK Göteborg under den senaste i raden av omstarter ägnat all vaken tid åt instruktioner, analys och utveckling.

Jag har själv varit på plats vid flera av träningspassen, lyssnat med klubbdirektör, sportchef, ledare och spelare. Ibland behövs dock inga ord. Jag skulle säga att IFK Göteborg är väldigt lite ängsligt och väldigt mycket koncentrerat; förberett på att till punkt och pricka följa den fastställda matchplanen.

Det har varit en vecka där rapporterna har handlat om ett systemskifte, taktiska korrigeringar, förtydliganden och enkelhet.

"Kraft slussas i samma riktning"

Jag har – för att förtydliga klubbens beslutsamhet och samstämmighet – sett den tidigare assisterande tränaren Alf Westerberg finnas med vid sidan av som stöd, noterat styrelseledamoten Kennet Anderssons närvaro intill planen, sett analytikern Linda Breding oförtrutet dokumentera och förmedla tips och sportchef Jonas Olssons ståendes vid sidan av för att supporta Poya Asbaghi, Hannes Stiller och Hjalmar Jonsson.

Detta sammantaget har lett till en enighet där all tillgänglig kraft slussas i samma riktning.

IFK Göteborg tänker göra detta tillsammans, såklart medvetna om situationens allvar, men också på det klara med vad tydlighet kan göra med en grupp.

Omstartsknappar leder inte sällan till att samtliga inblandade ”går upp på tå” och därmed får ut mer av sin inneboende kapacitet.

Min bild av IFK Göteborgs spelartrupp är att det kan räcka ganska långt.

Jag har sett vad de här spelarna kan, jag har också sett vad som händer när de inte når upp i nivå.

"Tydlighet, med rätt att variera"

I förra veckan skrev jag om vikten av att i det här läget bygga laget på spelarna med störst potential, det vill säga högst kapacitet.

I IFK Göteborg är det i nuläget Giorgij Charaisjsvili. Han kan inte göra det ensam, men har en spetskompetens vid frisparkar, inlägg och hörnor som kan leda Blåvitt i rätt riktning. Utnyttja den – och inse betydelsen av att löpa in i de ytor dit hans känsliga passningsfot skickar bollen.

Att döma av veckans träningar spelar IFK Göteborg 4-4-2. Tobias Hysén, Robin Söder och Sargon Abraham gör upp om de två forwardsplatserna, August Erlingmark och Fredrik Oldrup Jensen spelar centralt på mitten och Sebastian Ohlsson tar platsen till höger på mittfältet.

Jag ser den blåvita högerkanten som en nyckel i matchen. Både Ohlsson och Emil Salomonsson är skickliga inläggsspelare, men kan också bryta in i straffområdet och via väggspel avsluta själva.

Tydlighet, med rätt att variera.

Det är så jag vill se IFK Göteborg ta sig an Brommapojkarna, ett motstånd både Tobias Hysén och Robin Söder har nätat dubbelt mot på Grimsta IP.

Plus:

Med tydlighet följer ökad kollektiv förståelse. Jag tror att vi kommer få se ett IFK Göteborg som hänger bättre ihop än i de senaste matcherna. Dessutom: Finns det något roligare än att spela avgörande matcher?

Minus:

Det finns i nuläget ingen anledning att titta bakåt och fundera på det som varit. Tro på det egna, värdera klokt och ha – om uttrycket ursäktas – tålamod.