Så blev von Eckermann bäst i världen

Den gänglige beridaren hos tyske stjärnan Ludger Beerbaum slog igenom och blev en stadig medlem av landslaget efter femteplatsen i EM i Madrid 2011. Sedan dess har han varit en allt som oftast pålitlig lagryttare.

Gjort sitt jobb, bidragit till framgångar, men stått i skuggan av först Rolf-Göran Bengtsson och sedan Peder Fredricson.

Nu är det världsettan och världsmästaren individuellt och i lag som står i fokus – och i zenit som ryttare.

Tronskiftet har skett långsamt och i allt väsentligt handlar det om sportsliga förändringar och en utveckling både som ryttare och person.

+ Han har lärt sig sporten från grunden. Erfarenheten har byggts på, tävling för tävling, mästerskap för mästerskap.

+ Sedan några år driver han sin egen verksamhet.

+ Förhållandet med schweiziska toppryttaren Janika Sprunger gav honom möjligheten att rida hennes häst, King Edward.

+ Betydelsen av att vara pappa.

Livet har ändrats

– Jag är lite lugnare numera. Livet har ändrats. Tidigare var det bara sport. Det fanns inget annat från morgon till kväll. Gick det dåligt tyckte man att livet gick under. Numera har jag familj, gård och allt runt omkring den. Det ger ett annat perspektiv, säger han.

Marcus Ehning, meriterad tysk ryttare och finalist i Herning, säger till TT:

– Han var redan innan han fick King Edward en väldigt bra ryttare och tävlingsinriktad. Jag tror också att det har hjälpt honom att han fått barn. Han är lite mer avslappnad. Man ser honom le oftare än tidigare.

– Förr tänkte han bara på att rida och tävla. Nu har han en familj och det är fint att se.

I sadeln är von Eckermann den han alltid varit.

– Jag har precis samma tävlingshunger fortfarande. Det har ändrats noll. När jag går in på banan så är jag ännu mer fokuserad än förr. Jag lägger fokus på det jag ska under den tid det kräver. Jag släpper det när jag inte behöver.

Fokus på hästens välmående

TT: Du har hittat på- och av-knapparna?

– Ja, precis. Och när det lönar sig att knäppa på och av. Det har jag lärt mig bättre.

Världsmästaren lämnar inget åt slumpen.

– Jag försöker hela tiden optimera allt vi gör. På alla sätt optimera att hästen mår bra. Jag tror att min framgång byggts på att jag alltid sett till att hästen är pigg, fysiskt och psykiskt. Vi kan inte prata med dem. Jag får hela tiden ställa mig frågan hur min häst ska må bäst. Genom det får man mycket tillbaka.

– Att jag numera är min egen tror jag också betyder mycket. Förr fick jag mig hästar tilldelade som jag skulle rida och hade ingen egen talan. Nu har jag byggt mitt eget stall och jobbar bara med de hästar som jag vill jobba med. Grunden har jag kvar från min lärotid, men jag kan styra den väg jag vill rida.

– I den här sporten är erfarenhet också en stor fördel. Jag har ridit väldigt många hästar och lärt mig mycket av det.

Kungaparet

Han får något varmt i blicken när han pratar om King Edward:

– Han är en väldigt känslig häst. Han måste verkligen förstå vad han ska göra, annars blir han stressad över att han inte vet vad jag vill. Han är hela paketet, han är så smart, han är försiktig och så modig och en så söt häst, han är en sån häst man bara har en gång i livet.

Felfri rakt igenom hela mästerskapet – nu är King Edward krönt alla hopphästars kung och hans ryttare är bäst i världen.