Höjdhoppslegendaren Patrik Sjöberg var nedsövd i två veckor i mars och svävade mellan liv och död på Sahlgrenska.
Han har lämnat sjukhuset och är på bättringsvägen. I en intervju med Sportbladet berättar han att han är glad att han kan stå upp och att dagarna gå upp och ner, men framåt.
– När man ligger nedsövd i två veckor så får man en liten hjärnskada. De första veckorna kunde jag inte gå, inte lyfta armarna och jag hade problem med talet. Det kändes som att jag talade baklänges. De säger att ju äldre man är desto hårdare tar det. Jag har problem med närminnet och jag tappar ord. Nu har det blivit lite bättre, men de första veckorna var hopplösa, säger han till tidningen.
LÄS MER:Patrik Sjöberg om nykterheten: ”Sparat 800 000 kronor”
Han berättar att hans dotter och mamma, trots coronarestriktionerna, fick komma och hälsa på honom på Iva – för att han var nära att dö.
– Jag åkte fram och tillbaka i medvetande och jag minns bara att de plötsligt stod inne på Iva. Efteråt fick jag berättat för mig att de lättar på den regeln när någon är på väg att dö, när de tror att det kanske är sista gången. Det var inget som uttalades då, men i efterhand har jag fått höra att de var väldig oroliga då kroppen inte hade svarat så bra på behandlingen, men sedan började den göra det. Det var nog rätt nära, men det var aldrig obehagligt.
Sjöberg: ”Jag valde att leva”
Sjöberg berättar också om en händelse som etsat sig fast sedan sjukhustiden. Han beskriver en nära döden-upplevelse när han stod vid en trappa och hade ett val att gå ner för trappan eller stanna, och han valde att inte gå ner.
– Jag känner att jag valde att leva och efter att jag vaknade upp så känner jag inte längre någon rädsla för att dö. Det var inte farligare än så här. Jag vet inte vad som hade hänt om jag hade gått nedför den där trappan, det såg lite för soft ut för mig, men nästa gång är det väl bara att hänga med om man är trött på skiten, säger han.
