Det blev lite fel på det svenska manusskrivandet. Efter fredagens sorgsna silver kompenserades vi med en dramatik och glädjeskutt av gigantisk magnitud med hoppguldet på lördagen.
Det kändes slut där. Jag var färdig. Hålögd, AC-stel i hela kroppen, trött på sushi, ursvettad, avtrubbad. OS var över.
Men så var det den här bronsmatchen i handboll. Tyvärr verkade det svenska laget, som gjort så mycket så bra fram hit, lika urladdade som mig. Man kan bara få ut en viss mängd juice ur en apelsin. När köttet inte har mer att ge ifrån sig kommer det tyvärr ingenting mer, oavsett hur hårt man trycker. Ungefär så kändes det att se Sverige spela i dag.
Vi hade chansen att för första gången någonsin, på vårt 50:e försök, sluta före Norge på ett stort mästerskap. Vi var inte i närheten.
Försvarsspelet var genomskinligt, anfallsspelet utan motor. Och när till och med Linn Blohm började missa på sex meter var det bara att stryka under fakta: OS är över för svensk del. Nu åker vi hem.
Vi gör det med nio medaljer om halsen, visserligen strax bakom Norge i ligan, som ju rankas efter antalet guld, men med en klart godkänd utdelning totalt sett.
Vi har haft våra överraskningar (Simon Pettersson, Josefin Olsson), vi har haft våra stostjärnor som stått pall för favoritskap (Daniel Ståhl, Armand Duplantis) och vi har haft våra hopp som gjort det vi alla höll tummarna för på förhand (fotbollslandslaget, hopplandslaget, seglingsduon).
Det är handbollslandslaget gjorde betydligt mer än så. Det blir fyra men hade förtjänat en medalj även de. De kan väl få en av koppar åtminstone, för något ska de ha för de här veckorna i Japan.
Har haft kul
I pausen, när Sverige begrundade vad det egentligen var som hade gått så fel att de inte ens förmått sig göra tio mål på 30 minuter, var det någon form av dansframträdande på handbollsgolvet. Ett trettiotal unga dansare sparkade, hoppade, kastade och höll balansen. Det var synkroniserat och, utifrån min koreografiskt kompletta syn, bra utfört.
Den korta dansen är inte olikt vad OS egentligen handlar om. Man tränar längre för något, gör sitt allra yppersta under en väldigt kort tid – och sedan är det över. Man sitter snart på ett flyg över Sibirien och undrar om det verkligen kan ha pågått i nästan tre veckor.
För några år sedan kunde en portugisisk forskargrupp bevisa att åtminstone möss tidsuppfattning förändras när de har kul, när de har mer dopamin i kroppen.
Så trots min initiala skepsis, min tveksamhet till att hålla pandemiska spel med alla risker och rabalder det innebär, har jag blivit bländad. Tiden har gått fort. Jag har haft kul.
I en tid där världen varit i desperat behov av andra samtalsämnen än vaccintider och deltadöd har spelen i Tokyo fungerat som skådespel. Bröd är de inget vidare på här i Japan, men skådespelet har det sannerligen varit hög kvalité på.
Var det rätt eller fel att det blev av? Jag har trots tre veckor mitt i det skådespelet inte kommit närmare ett svar. Det är svårt att inte känna med de idrottare som fick komma hit och göra det de lever för. Det är svårt att inte känna med de japaner som inte ville ha dem här.
Samtidigt som skogarna runt Aten brinner, där olympiska spelen en gång började, ska elden i Tokyo släckas. Det finns någon form av cirkel att sluta där ... men jag är lite för trött för att göra det.
Kommer glömma det snabbt
Att den här OS-turneringen avslutades så här kommer åtminstone jag glömma snabbt. Det är krysset mot Frankrike, segern mot Ryssland och det ordentliga semiförsöket som man kommer minnas om fyrtio år.
När jag lämnade hotellrummet i morse strilade ett söndagssävligt regn ner över Tokyos gator.
Jag tolkade det som att det var dags. Den här staden och dess invånare har stått värd för – och stått ut med – världens största idrottsarrangemang de här veckorna, med allt vad det innebär. De har gjort det väldigt bra.
Kanske var regnet molnens sätt att säga det man kände redan ett par minuter in i den här bronsmatchen. Det är dags att släcka elden. Det är över. Nu åker vi hem.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.