Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Om underskattning avgör? Gillar engelsmän öl?"

Så var man på plats i Samara, ännu en rysk miljonstad som åtminstone inte jag hade en aning om existerande förrän VM drog igång och, helt ärligt, egentligen inte förrän nu.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det har ju blivit lite resande sedan vi tog rysk mark första gången 11 juni. Min käre kollega, unge herr Janlind, räknade på flygplatsen i Moskva ut att vi nu är uppe i 15 flygningar. Jag vet inte om det är mycket i jämförelse, men det är några stycken i alla fall.

Då skall ni veta att vi åkte bil till Tysklandsmatchen i Sotji på midsommar och trots allt har hängt en hel del i den svenska basorten Gelendzjik vid Svarta Havet.

På vägen till centrum här i Samara passerade vi flera rymdmonument och misstänker att både Gagarin och Lajka kommer härifrån. Det är dock inga uppgifter som har hunnit kontrolleras utan vi nöjer oss med att misstänka. Kosmonaut Gagarin var i alla fall avbildad på en gigantisk husvägg och log glatt med hela ansiktet. Han var först i rymden och kunde allt om raketer.

På sätt och vis utspelar sig hela det svenska VM-äventyret i ett annat universum än det vi kände fram till alldeles nyligen.

Sverige har ett av världens åtta bästa fotbollslandslag och vi står inför en match mot England, som – om ni inte berättar det för dem – bara är bäst på en enda sak och det är att överskatta sin egen förmåga.

Nej, en sak till, underskatta andras.

Nu läste jag visserligen en text någonstans som innehöll citat från den engelske förbundskaptenen Gareth Southgate där han betonade att Sverige är en mycket skicklig motståndare.

Speciell relation till England

Som att spelarna skulle bry sig? Som att det spelar någon roll på lördag?

Nej då, Sverige ställs då mot 1966 års världsmästare, som allt sedan dess fallit på otur, stolpe ut, orättvisor, solens ställning, vindens riktning, svaga domare, dåliga gräsmattor och hej och hans moster.

Nu är dock de stolta engelsmännen äntligen på väg mot upprättelse och tack vare lottningen en möjlighet att få visa vad de kan och egentligen alltid har kunnat.

Sverige är hur som helst bara en munsbit på väg mot något större, vackrare och värdigare fotbollens enda hemland.

Själv har jag genom åren byggt upp en speciell relation till det engelska fotbollslandslaget och räknade – precis som Janlind räknade resor – ut att mina vägar här i Samara korsar de engelska för inte mindre än sjätte gången i mästerskapssammanhang.

Hur vi i Japan 2002 kuskade mellan hotellet i Kobe till den avskilda träningen på ön Awaji och sedan tog shinkansen till matchen i Saitama i Tokyos utkanter. Tokyo är fortfarande den största och mest ogreppbara stad jag har hamnat i.

Spelade som engelsmän i Tyskland

Detta var ju Fredrik Ljungberg och David Beckhams mästerskap. Mest på förhand. Ingen av dem levde riktigt upp till förväntningarna och matchen mellan Sven-Göran Erikssons lejon och Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks älgar slutade 1-1.

Två år senare satt jag på en läktare i Lissabon och såg David Beckham – ständigt denne Beckham – missa en straff mot en värdnation och ”Svennis” skändas offentligt.

Det var såklart ”den utländske tränarens” fel att det sket sig.

Att han två år senare för tredje gången på raken skulle ta England till kvartsfinal i ett stort mästerskap förstod ingen hur bra det var förrän lååångt senare. I Baden Baden på gränsen till Blatters Schweiz levde de i alla fall som kungar och spelade som … engelsmän.

Ganska bra, men inte tillräckligt. Wayne Rooneys fot blev en följetong och ”Svennis” tacka för sig.

LÄS MER: Glenn Hysén ser fram emot kvartsfinalen mot England

Precis som 2002 ordnade Sverige en tung kvittering (nu genom Marcus Allbäck, gången innan av Niclas Alexandersson) och ”den svenska förbannelsen” bestod.

För egen del dröjde det sedan till Rio 2014 då vi var några svenska journalister som besökte Roy Hodgsons av berg insynsskyddade VM-fort en bit bortanför Copacabana.

VM i Brasilien var inte den engelska fotbollens stoltaste stund. Men Roy körde på. Fram till en match mot ett lag från en ö i juni 2016.

Jag minns än i dag den lapp Roy hade med sig in på presskonferensen, hur han knycklade upp den och för att undvika de redan vässade engelska reporterknivarna läste upp sitt avskedstal.

Vi var i Nice då och inga följdfrågor fick ställas. Några dagar tidigare hade vi suttit i samma pressrum och lyssnat till en annan fotbollsprofil som hade bestämt sig för att lämna sitt landslag. Det ställdes inga följdfrågor då heller.

Sedan dess har både Sverige och England förändrats rejält, en annan Halmstadsprofil kommit in i matchen och stjärnorna ställt sig på ett sätt som gjort att nationernas vägar korsas igen.

LÄS MER: "England är lätta att göra mål på"

Sverige mot England. För tredje gången i ett VM-slutspel, där båda lagen i själva verket redan har gjort vad som kan förväntas av dem, men där vägen ligger öppen för något större. För mer.

Minst mätt vinner.

Flest rätt avgör.

Om underskattning blir en faktor?

Gillar engelsmän öl?

LÄS MER: Mild får mothugg av engelska experter

***

Vad händer om Janne Anderssons Sverige slår ut England? Blir han också tränare i Swansea då?

***

Osäkert med Albin Ekdal. Kan Gustav Svensson och Sebastian Larsson spela ihop? Går att diskutera. Jag skulle nog välja Oscar Hiljemark plus antingen Larsson eller Svensson om det skulle bli aktuellt. Larsson har varit bra, Svensson suverän mot Schweiz.

***

Läs och begrunda: Brasilien-Frankrike och Kroatien-Sverige. Det är så det känns från ett hett Samara hit Sverige anländer först i morgon fredag.