Smarthet och en bred trupp kan ta BK Häcken FF långt i år, skriver Robert Laul efter finalavancemanget.
Smarthet och en bred trupp kan ta BK Häcken FF långt i år, skriver Robert Laul efter finalavancemanget. Bild: NICKLAS ELMRIN

Robert Laul: Om man inte är snabb får man vara smart

Det var inte snabba fötter som tog BK Häcken FF till cupfinal.
Utan smarta löpningar från två kloka fotbollshjärnor.
I kombination med en bred trupp och en tränare som utnyttjade sin bänk.
Det kan ge Hisingslaget dubbla guld i år.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Efter en gruppspelsinledning med lättare motstånd (Växjö och Örebro), samt en något svårare avslutning (Vittsjö), var det dags för BK Häcken FF:s första, största och tuffaste test hittills säsongen 2023: fjolårets tabelltrea Kristianstads DFF som precis skickat ut regerande mästarna Rosengårds FF ur svenska cupen.

Och ingen tvekan om att det var ett rejält kliv upp jämfört med vad Häcken ställts mot tidigare. Tempot, intensiteten och duellspelet var på en helt annan nivå.

Kristianstad klev ut med tre tunga pjäser på topp – Hlin Eiríksdóttir, Evelyne Viens och Tabitha Tindell – och den trion blev onekligen en utmaning för Häckens unga backlinje: tre 19-åringar och 25-åriga Josefine Rybrink (just Rybrink som hade stora problem upprepade gånger när det kom till tajmingen i försvarsspelet).

ANNONS

Mycket riktigt hade hemmalaget det besvärligt i luften. Emmi Alanens 1–0-nick efter inlägg kom logiskt och rimligt. Där är de neongröna bland de bättre i Sverige.

Men inte bara det: Kristianstad flyttade bollen snabbare, var steget före i löpningarna och mycket tydligare i djupledsspelet. Det förvånade mig faktiskt att skillnaden i beslutsamhet och beslutsfattande var så stor till Kristianstads fördel. Så länge gästerna från Skåne orkade, ska tilläggas.

Rybrink steget efter

Som strax innan paus: Tabitha Tindell var först på bollen i straffområdet, Josefine Rybrink kom för sent och domaren pekade på straffpunkten. Det borde varit 2–0, men Jordan Brewster skickade bollen i ribban med kraft. Där kom Häcken undan med blotta förskräckelsen.

Tränare Robert Vilahamn efterlyste ett bättre djupledsspel i tv-intervjun i halvtid, bytte ut Ruby Grant, placerade Anna Anvegård som vänsterytter och gav kvicka djupledshotet Clarissa Larisey chansen på topp.

Blev det bättre?

Visst.

Jag ifrågasätter inte Vilahamns analys, i tv-sändningen pratade experterna om samma sak – att det var djupledsspelet som saknades. Och ja, djupledsspelet har varit ett Häcken-problem ända sedan först Stina Blackstenius, och sedan Johanna Rytting Kaneryd, lämnade.

Men när Häcken väl kvitterade tio minuter in på andra halvlek handlade det mer om fotbollshjärna, mindre om fart. Den så spelbegåvade Anvegård skar in från vänster, fick bollen perfekt av Hanna Wijk, och rundade målvakten med klass och briljans.

ANNONS

Jag skulle vilja hävda att Häcken – med den kvalitet de har – måste kunna spela precis så där oftare. Ta löpningarna ändå. Om man inte är snabb får man vara smart. Med rätt tajming kommer man långt. Men i första halvlek var det knappt någon i Häcken som ens försökte löpa in bakom motståndarens backlinje.

Måste upprepa mig

Jag skrev samma sak efter 3-1 mot Vittsjö: Häcken borde få ut ännu mer av befintligt spelarmaterial.

Sista halvtimmen skickade tränare Vilahamn även in Aisha Masaka, och då gick det åtminstone inte att klaga på att det saknades snabba fötter i Häckenanfallet. Dessvärre landade den 19-åriga talangen olyckligt efter en duell och fick rullas ut på bår med axeln ur led. Den trycktes senare på plats igen à la Mel Gibson i ”Dödligt Vapen”. Den stackars forwarden från Tanazania ska ha haft förfärligt ont, men förhoppningsvis är hon snart tillbaka igen. Minns jag rätt var Gibsons rollkaraktär Martin Riggs redo igen samma kväll.

Djupledsspelet blev det som till sist tog BK Häcken till cupfinal, men inte genom någon av anfallsinhopparna, utan tack vare en annan klok fotbollshjärna: den mångsidiga och smarta Stine Larsen som gjorde mål för fjärde cupmatchen i rad när hon bröt sig loss efter att ha frispelats av Marika Bergman Lundin (som gjorde ett riktigt fint inhopp på mittfältet).

ANNONS

BK Häcken FF i cupfinal i år igen, också tack vare sin breda trupp. Bänken tränare Vilahamn hade att fylla på från i andra halvlek saknade hans kollega Elisabet Gunnarsdottir. Och vad är det man brukar säga om just startelvor och trupper? Jo, att bra startelvor vinner enskilda matcher, men det är breda trupper som tar titlarna.

I så fall kan BK Häcken FF mycket väl gå mot en säsong med både cup- och ligaguld. Återstår att se om det blir Hammarby eller Piteå i cupfinalen, hemma eller borta? Det avgörs under söndagen.

Faktum kvarstår: Häcken behöver få ut mer av den kvalitet de har på planen oftare. Mot Kristianstad gav de bort första halvlek och kunde legat under med 2–0 efter 45 minuter om straffen suttit under ribban.

Hur hade detta då slutat?

LÄS MER:Häcken till final i svenska cupen

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS