Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mattias Balkander: "Nu krävs tålamod, tro och acceptans"

Förändring var en nödvändighet. Nu krävs tålamod, tro och acceptans för eventuellt uteblivna resultat.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

IFK Göteborg har klart med en ny tränare. Hör och häpna. Efter en infekterad resa i offentlighetens ljus kraschade förhandlingarna med Dalkurds Andreas Brännström på upploppet. In kom istället Gefles 32-årige komet Poya Asbaghi.

Jag har alltid funderat på vad det gör med en tränare när vetskapen om att hen i bästa fall är andravalet är så uppenbart som nu.

LÄS OCKSÅ: Så snurrade tränarkarusellen kring IFK Göteborg

Vilken ranking Poya Asbaghi initialt hade på IFK Göteborgs lista över möjliga tränare skall jag låta vara osagt. Att jag inte har hört hans namn nämnas skall inte tolkas som att Mats Gren inte prioriterat Asbaghi högt, känslan är dock att han får jobbet efter att andra har tackat nej eller blivit omöjliga. Graham Potter, Jimmy Thelin, i något skede Håkan Ericson och en intresseanmälan på Olof Mellberg.

Inget av det här kommer officiellt bekräftas, men sådant är utgångsläget.

För IFK Göteborg, som har tagit ett föreningsbeslut på kursändring, är två saker viktigast.

Dels att tränarfrågan nu är löst, att de inblandade parterna kan komma igång att jobba och att andra beslut, som övrig ledarorganisation och spelarrekrytering, kan fattas.

LÄS OCKSÅ: Poya Asbaghi är IFK Göteborgs nye tränare

Dels att valet föll på en tränare som i grunden kommer förändra bilden av IFK Göteborg.

Mats Gren har under sina snart fyra år som sportchef gjort sig av med två profiltränare, båda med samma uppdrag att synkronisera A-laget med akademin.

Efter Mikael Stahre, Jörgen Lennartsson och Alf Westerberg görs ett rejält omtag. Minst två akademispelare skall flyttas upp per år, ett begränsat antal kulturbärare skall stå för identifikationen och max en handfull spetsrekryteringar skall göras utifrån.

Nu behövs, oavsett vilken fotboll Poya Asbaghi tänker implementera, minst en anfallare av toppklass, en spelmotor och en mittback.

Jag ser gärna att det går undan. Att de får chansen att bygga på relationer, tidigt ta aktiv del av ”nya IFK Göteborg”, där säsongens mål måste bli att spela en mer offensiv och roligare fotboll.

LÄS OCKSÅHär är Poya Asbaghis resa till tränarrollen i Blåvitt

Det har, med undantag för ett halvdussin matcher, inte varit kul att se IFK Göteborg spela fotboll 2017.

Det skulle jag önska att det blev 2018.

Att Pontus Dahlberg och August Erlingmark, som slagit igenom i år, får sällskap av ytterligare talanger nu, gärna att Patrik Karlsson Lagemyr får ett ”riktigt” genombrott och att ytterligare några tar klivet.

LÄS OCKSÅ: Blir det en låt om när Asbaghi grävde guld i Göteborg?