Mina tankar gick till tidernas tråkigaste VM-turnering, bakåtpassningarnas 1990, världsmästerskapet Tyskland pausade sig till guld och fick Fifa att ändra reglerna.
Nu funderade både tv-tittare och tidigare förbundskaptener på hur summan av så mycket kvalitet blev så lite underhållning. Här fanns ju inte ens hetta att hävda.
Själv kvävde jag gäspningarna med en avslagen Weissbier och några klunkar sherry. Inte ens det fick mig att piggna till. Den tyska taktiken var verkligen sövande och långsammast av alla var Mats Hummels. Jag förstår tanken. Rulla runt, locka upp – skapa yta bakom.
Men ändå – det är ju EM vi talar om.
Till Mats Hummels försvar ska sägas att han tidigare i matchen svarade för en klassisk Glenn Hysén-brytning framför fötterna på Harry Kane.
Alltid med en hånfull replik på lut
I efterhand var känslan att tyskarna redan från start siktade på ett straffavgörande.
Det är ju så Die Mannschaft brukar förpassa engelska landslag till handlingarna.
VM-semifinalen i Italien, EM-semifinalen på just Wembley 1996. Alltid med Tyskland som slutsegrare, alltid med en hånfull replik på lut i eftersnacket.
Nu kom Thomas Müller helt fri mot Jordan Pickford och allt verkade bli som vanligt.
I sin sista stora turnering som förbundskapten hade Jogi Löw satsat varenda mark på just Mats Hummels och Thomas Müller, på deras rutin, för att nå stabilitet.
Symboliken var därför extra stor när just Müller vid ställningen 0-1 sköt utanför.
De engelska rubrikmakarna kunde istället för nutida förluster ägna jämförelserna åt VM-finalen från 1966, Englands första och hittills enda stora fotbollstitel.
Vart tog krigs- och brexitmetaforerna vägen?
Den gången studsade bollen Geoff Hursts väg, nu fick Harry Kane sätta spiken i kistan.
Av någon anledning hade matchen varken föregåtts av krigs- eller brexitmetaforer, men när den brittiske fältherren i den andra halvleken vacklade, reste sig och lyckades leda de engelska trupperna över mållinjen blev symboliken större än runt Thomas Müller några minuter tidigare.
Harry Kane har vaknat till liv.
Harry Kane är på gång.
Till en kommande kvartsfinal i Rom är det stora hotet för motståndaren ändå Raheem Sterling, framspelare, avslutare och segerorganisatör – igen.
För den uppmärksamme utspelade sig dessutom två situationer i första halvlek som kunde renderat röda kort för engelska spelare, Kalvin Phillips och Declan Rice.
Vid VM i Ryssland 2018 ställdes Gareth Southgates mannar mot ett tröttkört och halvnöjt svenskt landslag. Den här gången blir avancemanget inte lika lättköpt.
Tack för allt, Jogi Löw – det här gjorde du bra
Apropå England och kvartsfinal. Under sina förbundskaptensår var det alltid dit Sven-Göran Eriksson gick, VM 2002, EM 2004 och VM 2006. Det bedömdes aldrig vara okej då – men beskrivs som godkänt nu. Kanske är just denna förändrade självbild ett argument FÖR fortsatt engelsk framgång.
I en eventuell semifinal – även den på Wembley – väntar vinnaren av Tjeckien-Danmark, i sammanhanget även det ett överkomligt motstånd.
Innan vi stänger den tyska EM-butiken för den här gången (Jo, jag vet att det var mitt guldtips och kan inte på något sätt hävda att det var nära att jag fick rätt) är det dags att ta farväl.
Efter 15 år som förbundskapten för världens kanske starkaste fotbollsnation kliver Jogi Löw nu av. Jag ställer mig upp, sträcker på ryggen och applåderar taktfast. Mycket bra jobbat!
Vi sammanfattar inte än, men … Spanien nära att skickas ut av ett speedat Kroatien, Frankrike borta efter denna turnerings stora skräll, Tyskland på väg hem och Holland redan på semester.
Det skräller.
