Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Efter en lång karriär står André Myhrer vid sina drömmars mål. Det har varit en hård kamp som nu gett resultat.

Myhrers guldrevansch

André Myhrer hade guldläge redan i Sotji, men tappade både medaljen och fattningen i den "idiotiska" bansättningen. I Pyoeongchang fick svensken revansch – efter flera års hårt arbete för att komma i toppform till sitt sista OS.

André Myhrer har varit en av världens bästa slalomåkare i över tio år. Han var fyra i sitt första OS, i Turin 2006, och tog brons i Vancouver fyra år senare. Medaljen gav mersmak – och guldvittring.

I Sotjis OS-slalom 2014 skaffade sig svensken sitt första guldläge, trots en allt annat än optimal uppladdning där en knäskada höll på att stoppa honom från start. Myhrer var tvåa efter det första åket, men var sedan en av tolv toppåkare som körde ur i Ante Kostelics svåra bansättning i det andra åket.

Kostelic fick mycket kritik efteråt – mest av allt från en besviken André Myhrer, som kallade kroaten för "en jävla idiot". Svensken bad om ursäkt efteråt, men revanschlusten efter urkörningen och drömmen om en ny OS-medalj har drivit på honom sedan dess.

Hopp och förtvivlan

- Jag var i väldigt bra form inför förra OS. Men det var en tuff period. Jag slets mellan om jag hade dragit korsbandet eller inte, mellan att få beskedet att det inte var av och att det gick att köra på men att jag måste vara väldigt försiktig, berättade Myhrer för TT inför OS.

- Jag var inte riktigt i mental balans då. Jag slets mellan hopp och förtvivlan att få starta och inte få starta, vara tvåa efter första åket och sedan köra ur i andra i en bana som var väldigt utmanande och som jag kanske inte riktigt hade fysiken att klara av. Rent mentalt är det racet det tuffaste som jag har gjort.

Men André Myhrer kom tillbaka med besked och har fortsatt vara ett av toppnamnen i slalom. Samtidigt har den tuffa belastningen börjat ta ut sin rätt på svensken, som kämpat med ryggsmärtor de senaste åren. Därför lade den 35-årige svensken om fysträningen inför säsongen och drog ner på de tunga vikterna.

Det gav resultat.

Nya gitarrer

Privat har de senaste åren inneburit ett giftermål, två barn och en flytt från Monaco hem till Hudiksvall. Det är också dit tankarna går, när han inför OS får frågan om vilka som betytt mest för honom under karriären.

- Det blir nästan orättvist att svara på det. Men det är klart att min mor och min far, utan dem hade jag aldrig varit där jag är i dag, svarar Myhrer.

- Och min fru, som stöttat mig i vått och torrt i alla år i världscupen. Sedan kan jag nämna hur många tränare som helst, men utan stödet från familjen hade det aldrig gått.

Att få komma hem till familjen efter OS är förstås belöning nog. Men Myhrer har sedan gammalt också en egen plan för att fira en stor seger.

- Jag har ju sagt att jag ska köpa en gitarr för varje seger, säger han.

- Jag vet inte riktigt vad ett OS-guld är värt i gitarrer, men kanske måste jag köpa två nu.