Jag minns tennisrevolutionen. Jag var där, såg den hända, de läste sitt manifest, det var i New York 1988, Mats Wilander, som slog sig fram mot final, stod på barrikaderna. Appellen lästes upp utomhus, för revolutionärerna tilläts inte bedriva sin guerillakrigföring i presskonferenslokalen, den kontrollerades av Internationella tennisförbundet.
Det penninghungriga Internationella tennisförbundet (ITF) skulle störtas, spelarna, spelarorganisationen ATP, skulle ta över.
Det skulle betyda färre tävlingar för de aktiva, ett rättvisare rankingsystem och bättre betalt.
Wilander vann US Open, en grymt lång och spännande final, han besegrade Ivan Lendl och blev förste svensk att vinna den Grand Slam-turnering som avgörs på amerikansk mark.
I omklädningsrummet fanns Wilanders föräldrar och grannen från Greenwich, Keith Richards och så massor av pressfolk.
Revolutionen kom av sig, eller möjligen korrumperades. ITF, Internationella tennisförbundet, behöll kontrollen över det substantiella värdet, Grand Slam-turneringarna.
ATP tog hand om resten och det blev fler turneringar än någonsin, prissummorna ökade rejält och de stora stjärnorna fick det bättre för nu fick de också startpengar, bara för att visa upp sig i Stockholm, Moskva och Marseille.
Den stora tv-sporten tennis tappade sin position, överflödet slog ihjäl intresset.
Lennart Johansson är stolt över Champions League. Den skapades för att kväsa ännu ett lyxuppror, nämligen hotet från Europas storklubbar om en superliga, en exklusiv tävling för de redan bemedlade.
Det blev Champions League i stället, upprorsmakarnas forum, G14, upplöstes och vi har fått samma förbannade överflöd, fast nu i Uefas regi.
Möjligen fördelas då inkomsterna mer rättvist men ärligt talat, vem orkar med det och hur intressant är Europas stora ligor.
Jag skulle kunna spela på ligavinnarkombinationen Bayern München–Barcelona–Juventus–Ajax–Manchester U–Porto utan att behöva riskera speciellt mycket.
Ok, med sjuk ekonomisk dopning kan makten förskjutas i staden Manchester till exempel och nog kan Milan utmana Juve och i Spanien är Real Madrid alltid kapabla att utmana Barca.
Men spännande är det inte.
Så låt dem leka själva. Låt dem försöka tjäna ytterligare lite till på nya tv-avtal. Låt dem slippa bortamatcher mot Bate Borisov och Rosenborg. Ge dem en Superliga.
Så vi kan få vår älskade fotboll tillbaka.
