Hela sommaren har NHL och spelarfacket NHLPA förhandlat om ett nytt kollektivavtal utan att komma någon vart. När den här tidningen trycktes vid halv ett-tiden i natt hade parterna fortfarande inte kommit överens och i dag på morgonen gick tidsfristen satt av NHL-kommissionären Gary Bettman ut.
Om Bettman håller ord och gjorde verklighet av sitt tidigare hot/löfte är spelarna i världens största och bästa hockeyliga från och med nu lockoutade på obestämd framtid. I praktiken innebär det att NHL-säsongen ställs in delvis eller i sin helhet, samtidigt som de utestängda spelarna kan leta andra arbetsgivare i andra länder. Som i Sverige tillexempel.
Svenska hockeyligan bäddade tidigt för en lockout och bestämde sig för ett nej till NHL-förstärkningar. Det var inget enigt beslut, men ett majoritets och det elitserieklubbarna har att förhålla sig till, tillsvidare i alla fall.
Konkurrensverket (KKV) har nämligen tagit sig en titt på ärendet och menar att hockeyligan inte kan hindra medlemsklubbarna från att NHL-förstärka, oavsett den kollektiva överenskommelsen med motsatt budskap.
Om KKV har gjort en korrekt tolkning är vi alltså i ett läge där elitseriens föreningar redan i dag kan börja uppvakta framför allt europeiska NHL-spelare.
För en klubb som Frölunda handlar det i så fall, precis som SM-guldsäsongen 2004/2005, om att hämta hem egenodlat som Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Erik Karlsson och Loui Eriksson, kompletterade med en eller annan främmande planta.
Kul för elitserien och kul för publiken, men riktigt tråkigt för truppens randspelare som hamnar utanför båset och i stället trycks ner i seriesystemet. Just den konsekvensen brottas jag med.
Självklart vore det fantastiskt att få se Henke, Affe, Loui och alla andra blågula NHL-profiler i elitserien igen. Ett ansiktslyft hockey-Sverige skulle må bra av på alla möjliga sätt – sportsligt, ekonomiskt, intressemässigt. Problemet är att unga, lovande spelare som Sebastian Collberg, Mats Roselli Olsen med flera får kliva åt sidan för att lämna utrymme och jag är inte så säker på att det gynnar svensk ishockey på lite längre sikt.
Jag kan självklart inte ställa några krav, men ser gärna att svenska hockeyligans föreningar inte frossar i det Nordamerikanska smörgåsbordet. Måttfullhet är en bra princip, inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv – för hur skall redan ansträngda budgetar ha råd?
