I ett Instagraminlägg på söndagskvällen berättar den tidigare handbollsstjärnan vad som hänt. En utekväll med en ny umgängeskrets hade placerat honom och tre tjejer på ett dansgolv på en klubb i Göteborg.
Då kom första knuffen.
– Sånt händer ju på ett dansgolv, att man stöter till varandra. Men detta var hårdare, utvecklar Loui Sand för GP.
Snart kom nästa, och nästa.
Till slut vänder han sig om, och det var signalen som den främmande mannen väntat på.
– Då tar han tag i min nacke liksom, alldeles för hårt. Han säger att jag är en ”äcklig transa”.
– Jag fick ett adrenalinpåslag och var skakig efteråt. Jag vågade inte ens dra undan nacken för att det skulle uppfattas aggressivt. Jag hade inte haft en chans mot honom. Han var åtminstone huvudet högre, berättar Loui Sand.
”Alla blir ju vansinniga”
I tumultet upprepar han samma ord, gång på gång.
– Jag sa bara: ”Kan du släppa min nacke? Kan du släppa min nacke? Kan du släppa min nacke?”
Till slut tar han sig loss, försöker återgå till feststämningen – men går snart mot garderoben i stället.
– Så gick jag hem och ringde polarna. Pratade med pappa också. Alla blir ju vansinniga, men det var nog bra att de inte var där.
Loui Sand tänker efter en sekund.
– Men också typiskt att de inte var där. Det har inte hänt på det sättet förut när de varit med, det är inte okej att röra nån på det sättet.
Det hela ledde inte till någon polisanmälan.
– Nä … jag var bara ledsen, ville bara hem och skita i allt. Jag gick och tog min jacka, dubbelkollade att han och hans polare inte följde efter mig, sedan drog jag.
Svimmade av slagen på jobbet
Det är inte första gången ett hatbrott tagit fysisk form för Loui Sand. För en tid sedan ledde en situation på jobbet som elevassistent till att Loui plötsligt låg misshandlad i ett rum på skolan.
– Det skedde också så himla fort. Jag hade ett samtal med den här killen och han hade fått reda på att jag var transkille. Vi hade haft en fin relation innan det och jag gillade honom. Men jag tror han kände sig lurad på nåt sätt, att jag inte hade berättat.
– Han sa att jag var äcklig för att jag var trans och kallade mig för ”neger” med mera. Jag märkte att han blev aggressiv. Jag kunde inte släppa ut honom för jag bedömde att han var en fara för de andra barnen.
Snart kom slagen. Någon timme senare var polisen på plats.
– Jag pratade med polisen och jag sa att han slog mig en gång, men då berättade min chef att jag hade fått två slag, och att han hade tagit strypgrepp. Jag hade däckat. Chefen hade varit i samma rum när det hände men det gick så fort så hon kunde inte förhindra misshandeln.
”Viktigt att majoriteten är kärlek”
Loui Sand är tydlig med att han inte vill dela med sig utifrån självömkan – han vill vara en röst för alla de i en liknande sits.
– Jag brukar inte prata om hatet. Det viktiga för mig är att majoriteten är kärlek. Men det är också viktigt att allmänheten blir medvetna om att detta existerar.
Han berättar att dessa händelser – tillsammans med många andra – har påverkat honom som person.
– Faktum är att transpersoner där ute i världen, blir mördade. Jag tror inte jag kommer bli det, men det är klart att man är mer uppmärksam och försöker skanna av de olika omgivningarna man är i så gott man kan.
Du skriver att de här situationerna formar dig som människa. Kan du utveckla?
– Jag har blivit mycket mer reserverad, även om jag i grunden är väldigt öppen som person, på sociala medier och så. Men jag har blivit kallad saker hela livet. Jag har tagit stryk sedan jag var liten. Det gör tyvärr att man passar sig extra vilka man släpper nära inpå.
– Men fördelen med det är att jag inte hade kunnat ha bättre vänner. De som jag släppt in.
Vad har du att säga till andra personer i din situation?
– Jag gillar ju egentligen inte att dela sådana här berättelser för jag vill inte att människor ska bli rädda för att våga välja livet. Att våga göra vad man vill. Men tragiskt nog är detta delar av att välja livet. Därför delar jag med mig nu, säger Loui Sand.
