Hon fick sin revansch. Efter det tunga fallet och stavbrottet i VM för två år sedan har Jonna Sundling längtat, suktat och hoppats. Och det skulle visa sig att skidgudarna ville henne väl den här gången – ingen var nära att störa Jonna Sundling.
Och hon gav ju faktiskt ingen chansen att göra det heller. Genom att leda från start till mål minimerade hon riskerna för krångel, bök och krascher, och det var naturligtvis en av sakerna hon lärde sig den olycksaliga dagen i Seefeld 2019.
Eller som hon sa efter söndagens utklassningsseger: ”Jag har fått lära mig att man bara ska titta framåt.”
Jag hoppas att hennes landslagskollegor lyssnade på det svaret. För om Sundling lämnade arenan på ett rosa moln så var det desto mörkare i sinnet hos förhandsfavoriterna Maja Dahlqvist och Linn Svahn, som båda underpresterade grovt. Och när det gäller Svahn, som dominerat klassisk sprint totalt senaste tiden, så var det kanske så att hon var besegrad på förhand.
LÄS MER:VM-guld till Jonna Sundling
Svahn hånade journalisterna
För det är klart att man som utomstående betraktare höjde på ögonbrynen när man läste rapporterna från Oberstdorf under lördagen. Hur Linn Svahn – som gjort sig känd som en frispråkig och lättintervjuad idrottare – plötsligt hade slutit sig som en mussla och närmast hånat den församlade journalistkåren genom att kombinera sina märkliga icke-svar med segergester och high-fives med landslagskollegorna.
Besynnerligt, och känslan jag fick då var: Hon är inte sig själv.
Och det brukar sällan gå bra när idrottare inte är sig själva.
LÄS MER:Torgny Mogrens kritik mot Linn Svahn: ”Som en trotsig tonåring”
Det man ska ha med sig är att Linn Svahn sedan fallet i Ulricehamn för två veckor sedan har plågats av en ömmande axel. Möjligen har skadan varit värre än hon velat medge, och mycket tyder på att hon inför denna haussade VM-debut allt mer fruktade att hon inte skulle kunna leva upp till förväntningarna.
Och då är det kanske inte så lätt att vara sig själv.
Det svenska herrlandslaget har som bekant varit en sorglig historia under ganska många år, men i år har Oskar Svensson tänt ljuset – och det rejält. Jag var själv på plats i Ulricehamn när han med en osannolikt stark spurt rundade hela fältet och vann. Därför fanns förhoppningar om en efterlängtad svensk medalj när Svensson nu tog sig till final – men det dröjde inte många sekunder innan man satt med gamnacke framför tv:n och tänkte: Vad håller killen på med?
Gjorde ”en Staffan Larsson”
I ett utfall av experimentlusta hade Svensson – i samförstånd med det svenska vallateamet får man förmoda – beslutat att göra ”en Staffan Larsson”. Ni vet killen som hade pajat knäet och därför stakade sig igenom ett helt Vasalopp och blev närmast folkkär på kuppen.
LÄS MER:Oskar Svensson långt efter i VM-finalen
Oskar Svensson stakade iväg utan fästvalla, och redan i den första backen var det tydligt att han inte skulle ha med tätstriden att göra. Mannen som alltså för ett par veckor sedan vann en världscuptävling såg ut som en glad amatör och hasade i mål ungefär samtidigt som Klaebo rundade av sin tredje segerintervju.
Det finns vallamissar och det finns vallamissar. Oskar Svenssons totalbom tar plats bland de grövsta i skidhistorien.
