Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lindahl: "Känns som de tog våran fest"

Tårarna flödade i det svenska laget efter den snöpliga finalförlusten. Straffräddaren Hedvig Lindahl var inget undantag. - Det känns som om de tog våran fest, säger hon till GP..

Det var två bragdmatcher med straffrysare som tog Sverige till fredagens final. Redan där hade Pia Sundhages lag skrivit in sig i historieböckerna.

Men mardrömsmotståndaren Tyskland satte än en gång stopp för Sveriges mästerskapsdrömmar efter att ha vunnit finalen med 2-1.

Hedvig Lindahl som var starkt bidragande till att Sverige ens kommit till finalen med sina straffräddningar, hade svårt att njuta av det historiska silvret.

- Hade man tagit guldet så hade det kanske varit tack och hej för mig, men nu får man väl fortsätta ett tag till. Nej jag vet, det hade varit fint att ge sig nu, men det blev inte så. Så man får väl ta EM också.

Hur har OS varit för dig?

– Det har funkat bra personligen, och det har varit ett roligt OS. Men jag är rätt ledsen över att vi inte tog oss hela vägen. Det hade varit ett fint slut på sagan. Man har ju en romantisk bild av hur det ska vara, men det blir inte alltid så, det är alltid nån jävel som ska komma och störa till det. 

Målvakten passade på att hylla laget och unga Stina Blackstenius som stod för Sveriges finalmål. Samtidigt tyckte hon också att Sverige spelade bra och fick till ett bättre tryck framåt.

- De är smarta och lurar upp oss lite, men sen tycker jag att vi lirar riktigt bra där på mitten också. Men ska man vinna de här matcherna så måste man sätta de chanser man får. Det är väl det som fattas kanske. Det var inte vår dag i dag helt enkelt, säger hon.

Hedvig Lindahl släppte in två mål i finalen. Och det är det första, ett vackert skott av Dzenifer Marozcan, som grämer henne mest.

– Med facit i hand borde jag gått lite tidigare, men jag är där. Och det stör mig nåt så fruktansvärt. Nån gång vill jag bara lyckas med den där jävla räddningen. Hade jag tagit den så hade det stått 0-0. När ska det lyckas, fattar ni? Det är därför jag känner mig lite upprörd och ledsen. Det är ett fint mål, men jag kände ändå att hon skulle curla den där och hade jag bara chansat... Men det är alltid så, det är bara att gå vidare.

Det svenska laget hade publikens stöd matchen igenom.

– Man hade velat fira för dem, fira för Marta och allt det här, men nej. Det räckte ändå inte.