GP:s fotbollskrönikör Mattias Balkander tvivlar på att Gais går en ljus säsong till mötes.
GP:s fotbollskrönikör Mattias Balkander tvivlar på att Gais går en ljus säsong till mötes. Bild: Bildbyrån

Ledsen, Gais – jag har hört det förut

Av någon anledning har Gais haft svårt att få fäste i det nya fotbollslandskapet. Det som under 2000-talet tedde sig som en självklarhet – att Grönsvart tillhörde landets högsta serie – har ersatts av tvivel huruvida klubben någonsin kommer lyckas ta sig dit igen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag tillhör dessa tvivlare och jag ställer mig tveksam till om den energi den nya styrelsen, den sportsliga ledningen, tränargruppen och spelartruppen ändå uppvisar räcker till i konkurrensen.

Engagemanget finns där, tron likaså och kanske är ekonomin – åtminstone fram till coronautbrottet – något stabilare än den har varit de senaste tio åren. Mitt problem är att jag känner igen argumenten, vet hur fel de har slagit tidigare och därför inte riktigt litar på dem nu.

Det ska finnas en röd tråd, det ska satsas mer på ungdomar, det ska skrivas längre kontrakt och ansvaret på Gaisgården och i styrelsearbetet ska fördelas på flera.

ANNONS

Gott så.

Det är inte särdeles länge sedan vi rapporterade hur en hårt arbetande klubbchef tvingades till sjukskrivning efter att kroppen till slut sagt ifrån.

Inte mycket mer

Det är inte särskilt länge sedan Bosko Orovic gjorde vad han kunde i både rollen som tränare och sportchef utan att vara i närheten av att nå de mål och drömmar klubben och fansen satt upp.

Ändå känns det avlägset. Patrik Ingelsten kom in, försökte, ville vara kvar och fick sällskap av certifierande Thomas Erixon. Det räddades ett kontrakt, inte mycket mer.

Jag har lyssnat på många tränare som kommit in på Gaisgården med ambitioner anpassade efter klubbens bästa stunder, men tidigare än planerat och utan uppnådda resultat fått lämna i förtid. Här finns Benjamin Westman, Jan Mak, Thomas Askebrand, P-O Ljung, Kjell Pettersson och Alexander Axén.

Alla med goda uppsåt, gedigen kunskap, men till slut frustrerade över det omöjliga i uppdraget. Kan det bli ändring med Stefan Jacobsson? Han ska åtminstone få en ärlig chans.

Utdraget och smärtsamt

Oavsett vad klubben uttrycker inför en säsong ska Gais spela i Sveriges högsta serie. Listar vi anrika svenska fotbollsklubbar tillhör Gais toppskiktet både vad gäller ålder, framgångar och placering i maratontabellen.

Lägger vi dessutom till supporterstödet var det 2019 superettans högsta och fortfarande det derbymotstånd med potential att locka högst publik till match mot IFK Göteborg.

ANNONS

Det brister heller inte vad gäller insatser av det närmast anorektiska kansli klubben numer förfogar över.

Ändå är känslan att det blir smärtsamt och utdraget i år igen.

Motbevisa mig gärna. Punktera även argumenten. Förklara varför 2020 är året Gais lyfter mot allsvensk nivå igen.

Jag kan inte se det, men lovar att lyssna och har har gärna fel.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS