Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bekymrade miner inför femmilen. Lördagens 50-kilometerslopp blir sista chansen för Daniel Rickardsson, i mitten, och övriga att få med sig en herrmedalj i längd från OS i Pyeongchang.

Längdherrarnas medaljtorka bådar illa

Sveriges längdherrar kan gå medaljlösa från ett mästerskap för första gången på 19 år. Och inte ser framtiden så mycket ljusare ut.

Ena dagen har Calle Halfvarsson soppatorsk, den andra är det Daniel Rickardssons och Jens Burmans skidor som har varit dåligt vallade. Och Marcus Hellner har inte hittat formen på hela säsongen.

Många förklaringar, men i slutändan är det ändå så att OS i Pyeongchang har visat att de svenska längdherrarna inte räcker till för tillfället.

Långt generationsskifte

Nu krävs det en skräll i lördagens sista OS-lopp, femmilen i klassisk stil, om Sverige ska undvika sitt första medaljlösa mästerskap på herrsidan sedan VM i Ramsau 1999.

- Det är ju ingenting positivt, så är det. Stafetten, där skulle vi ha tagit en medalj. Och i sprintstafetten och i sprinten, där skulle vi också ha krigat om medaljer. Men vi har inte räckt till. Det är lite tungt, säger Daniel Rickardsson.

Bekymmersamt för svensk del är att OS inte nödvändigtvis är blott ett oväntat fartgupp på vägen. Framtidsutsikterna är inte de bästa.

De unga åkarna på OS – Jens Burman, Oskar Svensson och Viktor Thorn – har ännu inte visat sig redo att utmana världstoppen. Och inte ser det bättre ut där bakom. På junior- och U23-VM förra månaden slutade bästa svenska herråkare på en åttondeplats.

- Det har varit ett generationsskifte i många år nu och det har inte riktigt fyllts på underifrån. Johan Olsson slutade i fjol och Anders Södergren slutade för två år sedan. Och jag, Marcus (Hellner), Teodor (Peterson) och Emil (Jönson) är också på sluttampen av våra karriärer, säger Rickardsson.

Kan bli tuffa år

Mattias Nilsson är tränare i landslagets träningsgrupp 3, där junior- och U23-åkarna finns:

- På lång sikt är jag inte orolig. Jag är säker på att vi kommer att ha duktiga åkare. Förutsatt att vi just har tålamod. Det är ingen hemlighet att vi just nu inte har lika många åkare på samma nivå internationellt på herrsidan som på damsidan. Men det har vi vetat om en tid, säger Mattias Nilsson.

- Hellner och Rickardsson är åkare som har varit i världseliten i ett gäng år. Jag tror inte vi får lägga de förväntningarna på åkarna som just nu är 20 till 23 år, att man direkt ska fylla de skorna. De måste få tid att följa sin utvecklingskurva.

På sikt kommer de yngre åkarna att konkurrera med världseliten, tror han. Men åren fram till dess kan bli tuffa för svensk längdåkning på herrsidan.

"Blir väldigt sköra"

Det är Sveriges förbundskapten Rikard Grip medveten om.

- Det kan det absolut bli. Individuellt kommer vi kanske inte att vara lika starka och framför allt inte ha så många åkare som kan göra det. Norge har till exempel en enorm bredd. Där kommer vi inte att vara på något år. Vi kommer kanske ibland få lägga allt hopp på en person, och ja, då blir vi väldigt sköra om den inte lyckas, säger Rikard Grip.

Daniel Rickardsson, 35, har bara ett råd till de yngre åkarna.

- Ha tålamod, för det har jag haft själv. Jag var definitivt ingen juniorstjärna och som första-, andra- och tredjeårssenior var jag inte heller någon stjärna. Men jag tränade på och hade fokus på att bli bra, och förr eller senare sker det.