Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Robeilys Peinado klarade 4.65 i stavhoppsfinalen på VM i London och knep bronset. Bild: Bildbyrån.

"Kommer nog inte kunna sova i natt"

Ett brons betydelse är stort för alla atleter på friidrotts-VM. För Robeilys Peinado var det ett sätt att visa att Venezuela är mer än ett land på ruinens brant.  – Trots läget just nu och att min familj är där är jag fokuserad på att lyckas med det jag vill för att göra min familj glad, säger hon.

Venezuela är ett land i ruiner. Den socialistiska ledningen med president Nicolás Maduro som högsta höns har de senaste åren sett värdet på valutan sjunka i botten, gigantiska demonstrationer äga rum och fattigdom spridas som en löpeld över landet.

Men allt är in pest och pina för venezuelanerna. Framförallt inte för Robeilys Peinado. 
Samtidigt som Angelica Bengtsson rev bort sina medaljchanser gick Peinado nämligen från klarhet till klarhet i söndagens stavhoppsfinal. Efter att ha rivit sitt tredje och sista försök på 4.75 fick hon se närmsta konkurrenten Yarisley Silva göra detsamma. Rivningen betydde att de delade på bronset. 

– Jag tror att folk är glada för att jag lyckades ta mig till finalen. Om jag kommer hem med en medalj kommer de bli ännu lyckligare.  De är alltid lyckliga å mina vägnar eftersom de vet att jag alltid gör mitt bästa, säger hon om stödet hemifrån. 

Flyttat till Europa

Sedan en tid tillbaka bor Peinado i Polen. Där är träningsmöjligheterna bättre och kaoset mindre närvarande. Under ungraren Vyacheslav Kalinichenko jobbar hon på att bli bättre i sporten som förde henne bort från fattigdomen i Venezuela – men det är långt ifrån något drömliv hon lever i Polen. 

– Jag pratar inte språket och lever mellan mitt tillfälliga hem och träningarna. Jag går inte ut och gör ingenting utöver att träna och vila. Jag har knappt något internet och ingen tv. Jag gör en stor uppoffring, men hittills är det värt det. 

– Jag flyttade från Venezuela eftersom jag behövde byta miljö efter VM i Beijing. Jag kände mig dålig och obekväm på träningarna.

Hur är det för dig att träna och tävla, med tanke på situationen i Venezuela?

– Jag tror att när vi vill något som vi alltid drömt om så finns det saker i vägen vi måste bortse ifrån för att komma dit vi vill.

"Kommer inte kunna sova i natt"

Under söndagen nåddes ett av målen hon strävat efter. När medaljerna delades ut kunde hon knappt tro på det hon upplevde. 

– Medan jag väntade på att få flaggan av min tränare Vyacheslav Kalinichenko tänkte jag hur otroligt det var att få stå där på pallen, i väntan på min egen medalj. Jag stirrade på tavlan där mitt namn stod för att övertyga mig själv om att det var sant, säger hon.

– Det är helt otroligt att ha fått möjligheten att tävla i världsmästerskapen, sen att komma med i finalerna och att sedan ta en medalj förvånar mig. Jag kommer nog inte kunna sova i natt.

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.