Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Christian Olsson är tveksam till sin OS-start.

Klockan klämtar för Olsson

Nu börjar till och med Christian Olsson själv bli tveksam till OS. - Jag åker bara dit om jag känner att jag kan vara med och slåss om guldet, säger den skadeförföljde trestegshopparen.
Egentligen skulle den regerande olympiske mästaren ha gjort comeback i Aten på söndag. Men Christian Olsson har lämnat återbud. Det är en skada i vänster ljumske som stoppar honom, och han vill inte riskera något.
- Jag känner mig i bra fysisk form i övrigt. Men jag vill inte chansa. Fast visst måste jag komma igång snart. Jag måste ha någon tävling i kroppen före OS. Jag kan inte åka dit utan att ha tävlat något, säger han.

Hoppet står till DN-galan den 22 juli och en tävling i Monaco veckan efter.
- Det vore bra att få två tävlingar före OS och det är nödvändigt att få en. Jag kommer att testa riktiga hopp i början av nästa vecka och så får vi se hur det känns helt enkelt. Enligt läkarexpertisen ska det inte vara någon risk för bristning i ljumsken, utan det är mer en retning på en av senorna.

Är du orolig att OS-starten är i fara?
- Alltså, jag tänker inte åka dit för att se och lära eller för att klara ett kval. Om jag åker till OS ska det vara för att jag ska försöka försvara mitt guld. Man får bara en chans i livet att göra det, som Stefan Holm har sagt. Jag hoppas verkligen att jag kan göra det, men jag kan inte känna mig helt säker.

Att du inte tävlat så mycket, hur påverkar det din status i ett eventuellt OS?
- Det handlar om att hitta självförtroendet. Jag har en väldigt bra teknik i grunden, och det gör att jag ofta har lätt att hitta formen. För mig är tresteg som att cykla, ungefär. Det är lika självklart. Min teknik gör att jag har en möjlighet att snabbt komma tillbaka efter ett skadeuppehåll, och det känner jag mig trygg med.

Hur påverkas du mentalt av alla skador som du har dragits med och inte minst den här senaste?
- Man tappar självförtroendet … alltså, förtroendet för kroppen. Jag vågar inte riktigt lita på den och jag känner efter mer än vad jag gjorde tidigare. Jag tänker efter två gånger om jag känner en muskelspasm, och jag avbryter hellre än ansats som inte känns hundraprocentig än fullföljer den. Det är väl det som är orosmolnet egentligen - kroppen och mitt förhållande till den. Själva hoppningen känner jag mig lugnare med.

Hur tung är just den här skadan?
- Det var väldigt jobbigt att säga nej till tävlingen i Madrid för en tid sedan. Den här i Aten är mer okej, som säkerhetsåtgärd eller vad man ska kalla det. Men det är alltid trist att inte kunna tävla, inte få hoppa. Att en sådan liten grej kan göra att det blir ett sådant totalt haveri.

Har du någon aning om vad du har för längder i kroppen?
- Nej, inte alls. Den dag jag gör comeback kan det bli allt mellan himmel och jord. Allt från16,70 till 17,40. Och för att ta ett OS-guld krävs nog över 17,70 i alla fall.

Om du gör comeback på säg DN-galan men inte lyckas komma upp i några längder, kommer du att åka till OS ändå?
- Jag vet inte. Då måste det finnas någon riktigt bra anledning, något bra skäl till varför jag inte hoppade så långt. Jag kommer bara att åka till OS om jag känner inom mig att jag kan vara med och slåss om den ädlaste medaljen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.