Först en knäskada som höll henne borta från stora delar av utomhussäsongen. Sedan veckor av isolering för att inte smittas av covid-19. Khaddi Sagnias uppladdning inför OS i Tokyo har inneburit många utmaningar. Att inte kunna umgås med vänner och bekanta som normalt har krävt stora uppoffringar och mycket tankekraft.
– Det har varit oerhört tufft. Det är först nu inför OS som det verkligen har oroat mig. Det har varit otroligt viktigt för mig att de jag umgås med inte får umgås med andra. Jag har inte kramats alls – och jag är ganska stolt över mig själv för jag gillar att kramas. Jag har alltid varit på min vakt, säger hon på en digital pressträff från landslagets förläger i Fukuoka.
Strikt var också mottagandet på flygplatsen i Tokyo.
– Det har varit mycket att göra med tester och dokument. Jag har inte förstått att det är OS och varit så glad över det som man vill vara. All kraft har gått åt till att man inte ska testas positivt. Man har verkligen varit på sin vakt de sista veckorna. Nu vill jag bara slappna av, säger Khaddi Sagnia.
Värmen en farlig motståndare
Näst efter guldfavoriterna Armand Duplantis och Daniel Ståhl är Khaddi Sagnia en av flera svenska friidrottare som med lite tur och maximal prestation kan konkurrera om en medalj. Men för att det ska bli verklighet behöver Sagnia besegra en motståndare som blir extra tuff i Japan: värmen.
– Ja, jag vet inte vad jag gör här? Jag har stora problem med värmen. Jag blir slö i kroppen av den och det vill jag inte den ska bli på OS. Jag ska hålla mig i skuggan.
För att hantera värmen (det förväntas bli en bra bit över 30 grader under tävlingsdagarna) har hon en handduk med isvatten och ispåsar på sig.
– Jag försöker vara still och inte röra mig. Men jag ska vara som en tävlingshäst när det är dags. Bara se framåt på min ansats, säger hon.
Drömmer du om medalj?
– Jag ska bara göra hundra procent. Då kan det utvecklas till något vi alla drömmer om. Man behöver komma ihåg att jag faktiskt är här. För bara några veckor sedan tänkte jag inte ens på att jag skulle komma hit. Det är viktigt att ta in alla goda känslor och klappa sig själv på axeln för att du har kommit så långt. Det är det faktiskt väldigt få som klarar av.