Vi har inte ens kommit till mitten av januari. Men redan börjar det bli riktigt tajt kring det där slutspelsstrecket.
Det märktes på Hovet i går.
Det var kamp, kamp och kamp. Och väldigt många känslor ute på isen.
Hemmalagets kapten Marcus Nilson borde kanske ha tagit något lugnande på eftermiddagen. Han slängde handskarna i första perioden – och åkte ut tio minuter. Han drog på sig ett matchstraff i andra.
Frölundas Jari Tolsa var också överhettad. Han tacklade vårdslöst mot hemmaspelarnas huvud, och orsakade hjärnskakning både på Jimmie Ölvestad och på Daniel Tjärnqvist så att de tvingades utgå.
– Jag såg dem inte, utan jag tycker att vi krockade – inte att jag tacklade dem. Jag såg inte dem och de såg inte mig, säger Tolsa.
Mellan bråken, utvisningarna och hjärnskakningarna spelades det hockey också.
Som så många gånger förr den här säsongen såg det länge ut som om Frölunda skulle åka hem tomhänt. Djurgården hade 1–0 efter två perioder – och så långt in matchen hade Frölunda (helt korrekt, men ändå) fått tre mål bortdömda.
– Det var oerhört mycket känslor därute. Det var det redan före matchen. Båda lagen är i ett utsatt läge och så här kommer det att se ut ett tag framöver, säger Magnus Kahnberg.
I den tredje perioden fick Frölunda en kalasstart. Först kunde Mika Pyörälä styra in en retur (1.19). Därefter drog Djurgården på sig två utvisningar. Under den andra sköt Magnus Kahnberg in 2–1-pucken.
Skönt med ett powerplay-mål, för i andra perioden spelade Frölunda med en man mer fem minuter i sträck med resultatet: noll mål, ett skott på mål.
– Ja, vi behöver såklart vässa vårt powerplay. Ligger vi trea från slutet i powerplay-tabellen? Det är tur att jag inte läser den då, säger Magnus Kahnberg och skrattar.
Med knappt två minuter kvar kvitterade Djurgården, men i förlängningen skapade Frölunda mest. Och med 28 sekunder kvar till straffar satte Mathis Olimb ett friläge som gav Frölunda bonuspoängen.
– Jag tycker att vi spelade bra långa stunder och att min femma klarade sig bra. Men de två första bytena … herregud, då var jag inte vän med klubban och pucken. Sedan blev det bättre. Det har funkat bra på träning, men det är skillnad mot att spela match, säger Magnus Kahnberg.
Är du trött, nu?
– Inte så farligt, faktiskt. Jag trodde nog att det skulle vara lite jobbigare. Men det är jäkligt roligt att vara tillbaka.
