Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/7

Joshi Helgesson: "Det blev väldigt ensamt ett tag"

När storasystern och stjärnan Viktoria la av med konståkningen blev det plötsligt väldigt ensamt i ishallen i Tibro. Då tog Joshi Helgesson det stora steget till Toronto där hon numera tränar med världseliten. Och fjolårets misstag ska inte upprepas.… – Jag hade många svåra val att göra. Det påverkade mig nog ganska mycket, säger hon.

Hon är uppvuxen ett stenkast från ishallen i Tibro, två mil öster om Skövde. Där har Joshi Helgesson tillbringat tusentals träningstimmar tillsammans med mamma Christina som tränare och storasyster Viktoria som ständig måttstock och inspiratör. Men när Viktoria, den mest framgångsrika svenska konståkaren i modern tid, valde att lägga av förra året, förändrades förutsättningarna. 
– Vi tränade ju tillsammans varje dag. När hon slutade kunde jag vara ensam på isen med en tränare när de andra i klubben var i skolan. Det blev väldigt ensamt ett tag och det var en anledning att jag flyttade hit, för att få träna med andra och slippa att sitta där i omklädningsrummet ensam, säger Joshi Helgesson.


GP når henne under en ledig stund i Toronto, där 23-åringen bor sedan i somras. Hon står på egna ben nu, men storasysterns inflytande har genom åren varit markant.
– "Vicky" har betytt jättemycket för mig. När jag började var hon min förebild och jag ville bli lika bra som henne. Sedan när jag blev bättre och vi tävlade mot varandra så var hon väldigt hjälpsam och vi hade verkligen jätteroligt ihop när vi tränade tillsammans. Vi kunde åka och tävla ihop. Det var skönt att ha med henne så man slapp att bara tänka på konståkning hela tiden. 
– Nu är hon jättestöttande och hjälper mig så mycket hon kan. Hon kommer hit till Kanada när jag ska tävla och hjälper mig och är ett sällskap. Det är jätteroligt. 
Tanken att flytta till Toronto hade funnits ett tag. Joshi har varit på plats och tränat under somrarna på anrika The Cricket Club som fostrat många konståkningsstjärnor. I somras gjorde hon slag i saken och gjorde den kanadensiska metropolen, med fem miljoner invånare, till sin hemstad. Kontrasten till hemorten Tibro, där det bor ungefär 8000 personer, är gigantisk.
– Ja, det kan man verkligen säga, haha. Det är så mycket folk överallt! Det är väldigt stor skillnad mot vad jag är van vid, säger Helgesson.


Men en ishall är en ishall. Där är det ingen skillnad. Förutom att klubbkompisarna i Tibro Konståkningsklubb bytts mot den absoluta världseliten. På plats finns bland andra japanen Yuzuru Hanyu (olympisk mästare), spanjoren Javier Fernandez, (världsmästare) och de nationella mästarna från Kanada, Kazakstan och Sydkorea. 
– Många av oss som är här är i samma ålder och kommer från anda länder än Kanada. Vi är i samma situation, så det blir att vi umgås på helgerna och gör saker ihop, berättar Joshi.

Och hennes nya vardag påminner på ett sätt om den i Tibro: Den största delen av hennes tid tillbringar hon i träningshallen.
– En vanlig dag har jag två eller tre ispass. Jag börjar antingen klockan åtta eller klockan tolv. Efter det har jag en och en halv timmas fysträning och jag slutar min dag efter fyra halv fem. Ispassen ligger ganska tätt inpå varandra och det gör att det blir ganska tidiga kvällar. Då kan man gå hem och ta det lugnt och ladda inför nästa dag. 
Träningsupplägget skiljer sig dock från vad hon är van vid. För sedan barnsben har hon haft sin mamma, eller tränaren Regina Jensen, vid sin sida på isen. I Toronto har hon tvingats bli mer självständig.
– Nu är det inte ens säkert att jag har någon tränare varje gång jag är på isen. Jag tränar ganska mycket själv. Jag får lägga upp träningen och planera mycket mer själv än vad jag är van vid.
– Men det här upplägget är bara bra för mig. Dels på isen, det är roligare och mer motiverande att träna här, men sedan tror jag att det är väldigt bra för mig i andra delar av livet också. Jag får lära mig att ta mer ansvar. Nu är det ingen annan som gör det åt mig. 

Förra säsongen satte Joshi Helgesson flera personliga rekord. Men i de stora mästerskapen gick det sämre. Som i EM, där hon siktade på medalj, men föll flera gånger om och slutade nia. ”Det kändes inte alls bra. Jag försökte kämpa mig igenom hela och försökte hålla ihop det men det blir inte så mycket poäng kvar” sa en besviken Helgesson då.
– Det finns massa som jag kan lära mig av det. Jag var väldigt bra i början av säsongen, men när det sedan var dags för de stora mästerskapen kändes det att jag hade tävlat för mycket. Och det var mycket prat redan förra säsongen om att jag kanske skulle flytta hit. Jag hade många svåra val att göra. Det påverkade nog mig ganska mycket, konstaterar hon.

Konståkning är en bedömningssport. När den tävlande skrinnar in på isen i ett OS riktas alla blickar, från såväl domare och publik, på åkaren. Ska man bli framgångsrik måste man älska rampljuset. Och det gör Joshi Helgesson.
– Att folk kollar tycker jag bara är roligt. Det är ingenting jag tänker på och blir nervös av, för jag tycker att det är väldigt roligt att tävla. Jag är en tävlingsmänniska och ganska bra på att spela ut inför domarna och visa att jag tycker att det är roligt. 

När Joshi Helgesson sätter ihop sitt program tar hon hjälp av koreografen och förre detta landslagsåkaren Catarina Lindgren. Programmen sattes ihop i april och sedan har de tillsammans finjusterat det. En viktig del är musiken. Den sätter stämningen och tillsammans med programmet bildas en helhet som förhoppningsvis trollbinder åskådarna. Till det korta programmet har Joshi Helgesson valt låten Let me entertain you från 50-talsmusikalen Gypsy. 


Hur väljer du musiken?
– Det gör jag tillsammans med Catarina. Det måste vara något man gillar eftersom man ska lyssna på det varje dag i ett år. Vi tar båda fram förslag på musik som vi gillar och så diskuterar vi tillsammans vad vi ska välja. Det måste vara något som man känner att man kan åka bra till och få en känsla av. Det är den känslan som man sedan ska försöka förmedla till domarna och publiken. 

Nu är siktet inställt på EM i tjeckiska Ostrava i januari och VM i Helsingsfors i mars. Om det sedan blir ytterligare en säsong med Toronto som bas återstår att se. 
– Vi ska göra en utvärdering i slutet av säsongen. Jag trivs jättebra här så förmodligen stannar jag. 
Vad är det du gillar med staden?
– Det som är bäst att det är mer likt Europa än vad USA är. Jag har rest ganska mycket och detta är verkligen en av de städer som man kan känna sig bekväm i. Det finns mycket saker att göra och mycket saker att prova hela tiden. Man behöver inte sitta och inte ha någonting att göra. 
Är det inget du saknar från Tibro?
– Jag saknar ju familjen och vännerna, men jag trodde att jag skulle längta hem mer än vad jag gör. Det är skönt att det finns så många sätt att kommunicera på nu för tiden med Skype och Facebook och sånt. Det hjälper väldigt mycket.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.