De tre första namnen i den svenska skidskyttestafetten tog mer eller mindre ut sig själva. Elvira Öberg, Hanna Öberg och Linn Persson.
Därefter blev det svårare. Stina Nilsson, Anna Magnusson och Mona Brorsson aspirerade samtliga på platsen. Efter många om och men föll valet från förbundskapten Johannes Lukas sida på Brorsson.
Ett beslut som möttes av stor kritik. Till och med hat, berättar han för Sportbladet.
– Jag tror att jag är väldigt cool för min ålder, det här är också mitt första OS som huvudtränare. Men jag blir ändå irriterad för att jag får många mejl om laguttagningarna och man funderar på hur folk ens kan skriva och säga sådana saker om andra aktiva till oss.
– Jag har full respekt att folk är engagerade i Sverige men det finns ändå kommentarer och mejl som inte är bra, det måste jag säga, säger han till tidningen.
”Det största man kan vara med om”
Lukas lyckades tysta sina kritiker. Brorsson stod för en lyckad sträcka, med fullt skytte, och bäddade fint för systrarna Öbergs avslutning. Det blev ett OS-guld – Sveriges första i en skidskyttestafett någonsin.
– Jag är så otroligt stolt, det är en mäktig känsla. Vi har ett brutalt bra lag, vi visste att vi kunde vinna men sen ska alla göra jobbet också. Det betyder så otroligt mycket att de klarar det. Att vinna OS-guld i lag är det största man kan vara med om, säger Lukas.
