Ljusa dagar och långa nätter. Det är sådana tider.
Det allra längsta och ljusaste dygnet var måndagens. Solen gick upp före tuppen och vi andra ville aldrig gå och lägga oss.
Det är mästerskapstider, sommarlovstider och semestertider. Och snart sätter vi både nubbar och matjessill i halsen.
För många blir det inte bättre än så.
LÄS MER: Kulusevski: ”Ledsen om jag smittat någon”
Det gäller delvis även fotbollslandslaget, vars konststycke för närvarande är att kombinera drömmar om en lång mästerskapssommar med att leva i nuet och samtidigt dra slutsatser från de inledande gruppspelsmatcherna.
Varken Dejan Kulusevski, Alexander Isak eller Mattias Svanberg ville svara särskilt utförligt på min fråga om drömmotstånd i en kommande åttondelsfinal, utan nöjde sig kort och gott med ”allt fokus på Polen”.
Det är såklart rätt, klokt och ”by the book”.
Låt oss andra sköta spekulerandet. Det är vi bra på.
Kylian som i Mbappé och kvalitet
Om jag ska säga mitt blir det ”se till att undvika tredjeplatsen”. I så fall ”slipper” vi Belgien och Holland, men kan förstås ställas mot England i antingen Köpenhamn eller Glasgow.
Det är att föredra.
På samma spekulerande tema handlar mycket just nu om vem som ska spela bredvid vårt nya anfallsess Alexander Isak, som av Mattias Svanberg på presskonferensen tilldelades smeknamnet ”Kylian”.
Det är rätt passande och förstås extremt smickrande. Kylian som i Kylian Mbappé. Kylian som i kvalitet.
LÄS MER: Svanberg: ”Var svårt att kolla nationalsången – hade ångest”
Det går undan när Real Sociedad-forwarden sätter fart. Polen vet om det, kommande motståndare är förvarnade. Vi svenskar bara njuter.
Personligen kan jag inte dra mig till minnes när vi senast begåvades med en sådan mästerskapsdebutant. Tomas Brolin i VM 1990? Agne Simonsson i VM 1958?
Jo, jag vet att han ännu inte har gjort något mål i EM, men fotboll handlar om laget och det kollektiva resultatet. Jag känner att jag tjatar om det, men ser ännu inget skäl att ändra grundsyn.
I fotbollen sparkar vi ledaren direkt
Oavsett vem som spelar står gruppen bakom.
Det är en fin del av detta EM-lag i synnerhet och idrotten i allmänhet.
I fotbollens värld körs det utan block, misstroendevotum och extraval. Här sparkar vi tränare direkt. Det är inte aktuellt i Sveriges fall. Skulle jag under pågående EM mot förmodan ändå få Karl-Erik Nilssons uppdrag att sondera terrängen skulle jag … inte ändra på någonting.
Jag vet att det kan låta inställsamt och fjärran journalistens roll. Offensivt finns såklart mer att önska. Det vet alla. Defensivt? Mest randmarkeringar.
LÄS MER: Isak om hyllningen från legendaren: ”Inte stenkoll på honom”
Janne Anderssons svenska modell bygger på landslagsfotbollens motsvarighet till anställningstrygghet. Men först in, sist ut? Inte riktigt. Däremot spelar erfarenhet roll, även i tider när den ungdomliga entusiasmen bokstavligen bankar på dörren.
Den svenske förbundskaptenen gillar att luras. Ofta enligt en liknande mall. Hälften av startspelarna i det ena laget, resten i det andra. Om denna kodnyckel stämde även under måndagens öppna träning på Gothia Park Academy spräcker Janne Andersson anfallsparet från Spanien och Slovakien.
Jag lägger mina ryska rubel på Robin
Marcus Berg och Alexander Isak gick nämligen i samma lag. Det får mig att tro att Berg bänkas till förmån för en av anfallarna i det västförsedda laget.
Dejan Kulusevski eller Robin Quiason? Jag lägger mina ryska rubel på Quaison som på något sätt ”förtjänar” en rejäl chans.
Till sist: Man vet att fotbollslag mår bra när presschefen lite lojt står och dricker kaffe under pågående presskonferensen med några av laget största stjärnor.
Tillgången av landslagsspelare för media under ett mästerskap blir annars ofta en diskussionspunkt. Min bild är att landslaget just nu bjuder till. Inte bara för att de tillgängliggjorde tre spelare under måndagens presskonferens på Sankt Jörgen Park Resort.
Att Janne Andersson under tvåmålsspelet positionerade sig på samma sida som media andas öppenhet och trygghet. Relationer avdramatiseras. Vi och dem? Mer respekt för varandras yrkesroller.
Jag tror att det är bra, även om inte alla gör V-tecknet i dessa dagar.
