Det var som déjà vu. Sverige hade precis, bara någon kvart tidigare, varit en ynka sekund från att ta sig till EM-final. I stället blev det en stolpträff och en oönskad, nervkittlande förlängning. När slutsekunderna tickade i förlängningen, återigen med en skör uddamålsledning, flög mittnian Linus Arnesson upp i luften. Över de danska försvararna och skickade bollen rakt, hårt mot det nedre hörnet. I nät. Målet gav 35–33 – och några sekunder senare en svensk EM-final.
TT: Vad tänkte du när du tog det där skottet?
- Jag kände att jag tvekade lite innan det blev fulltid. Det var mycket man-man och man tvekade i stället för att gå för det. Jag kände att det inte fick hända igen, att jag inte hade någon anledning att tveka, säger Linus Arnesson.
- Så då kände jag, när vi hade två passningar kvar, att man inte hinner göra så mycket.
"Vi tror på varandra"
Att Bergischerspelaren är en typ som gillar att från en nästintill stillastående position flyga upp och ta avslut, dessutom med bravur, vet både han och hans lagkamrater. Det danska försvaret kanske inte vet det lika väl, även om de hade fått prova på varan flertalet gånger tidigare i matchen.
- Jag frågade Jim (Gottfridsson) om det var okej. Och han sa kör. Vi tror på varandra. Jag har inte spelat mycket men han säger att jag ska gå in och ta det avgörande skottet. Det är fantastiskt med det här laget.
TT: Vad betyder det här för dig och din karriär?
- Nu är jag bara extremt, otroligt, glad att få hjälpa till på planen. Jag har varit på sidan av mycket och försökt hjälpa så mycket det går, men nu är jag otroligt glad att få hjälpa killarna på planen och uppleva den här glädjen. Ja... Jag ryser. Jag är bara otroligt stolt.
Kram från Wislander
Någon som också visade sin stolthet var Magnus Wislander. Den forne världsstjärnan var den första Arnesson mötte i den mixade zonen och på ett sätt även den första han mött som seniorhandbollsspelare en gång i tiden, då Wislander tränade Redbergslid när en då 17-årig Arnesson kom upp som elitseriedebutant.
Det var dock inga frågor "Slangen" ville ställa. Kramen han gav var lång, hjärtlig och äkta.
Och det var betydelsefullt även för Arnesson själv.
- Jag tittade ju på honom 2002 i EM när de vann guld. Det var efter det jag började med handboll, och nu ska jag själv spela en EM-final. Det är jättestort.
