En halvtimme innan nedsläpp mellan Frölunda och Skellefteå så startar ceremonin i Scandinavium. Niklas Andersson är en av hockeyklubbens allra största profiler genom tiderna – och det syns på publiktrycket. Det kommer att vara 12 044, säsongens allra första utsålda hall, när hyllningarna med ett specialgjort tifo drar i gång.
Det är ingen risk att du chockas där på isen?
– Nä, jag vet ju vilka som kommer. Så det tror jag inte. Det var obehagligt, det som hände med Falken. Jag träffade honom förra söndagen, faktiskt. Jag var uppe och kollade hockey i Stockholmstrakten och sprang på honom. Han var helt cool då. Men han var också tränare i Södertälje och de har haft en tuff start, det har varit turbulent. Det kanske var många faktorer som utlöste det. Det var väldigt olyckligt att det blev så där, men jag hoppas att han är på bättringsvägen och mår bra.
Det var när Djurgårdens trotjänare Nichlas Falk fick sin tröja hissad förra veckan som han föll ihop livlös på isen. Senare konstaterade hjärtflimmer på sjukhuset och ikonen ligger fortfarande kvar där.
Du har kollat hjärta och blodtryck?
– Nä, det har jag ju inte, men jag känner mig ganska pigg. Det kommer att bli nervigt, spännande och kul. Lite av allt möjligt. Det är svårt att veta vilka känslor som kommer fram. Det här är inget som man är van vid, att stå och få sin tröja upphissad i taket. Det är det som är tjusningen. Skräckblandad förtjusning.
Är du bra på att tala inför folk?
– Nä, det är inget som jag gör. Än mer inför så mycket folk! Det är en sak att åka ut och spela med ett lag. Men när det blir fokus på mig så pass mycket är det lite läskigt, givetvis. Men väldigt kul! Det är ett kvitto på att jag har gjort något bra.
Något tal har Andersson inte övat in. Bara några små anteckningar här och där.
– Jag har funderat lite på vilka som jag vill tacka. Det handlar om att tacka väldigt många. Jag vet hur beroende jag varit. Det är inte bara jag. Det är så många personer som format en och hjälp en och gett mig chansen. Det som jag är mest oroad över är att missa någon att tacka. Det är så oerhört många som jag vill tacka. Jag kan inte stå och tacka var och en med namn, även om jag skulle vilja det. Jag hade velat tacka varenda en i publiken som sett matcherna med namn. Det var ändå för dem som jag spelade också. Jag hade aldrig spelat så länge om det inte var för atmosfären i Scandinavium.
Från ursprungsfemman är det bara Tomi Kallio som inte finns på plats. TPS Åbo har match i SM-liiga, men backarna Ronnie Sundin och Magnus Johansson kommer, precis som radarpartnern Jonas Johnson.
– Frölunda har inte sagt så mycket om vad som kommer att hända. Det är kul att det är så, för det vill jag kanske inte veta fullt ut heller, säger Niklas.
Vilken tränare har betytt mest genom åren?
– Det är Conny Evensson, givetvis. Det var hans sätt att se spelare och människor. Han var fantastisk på det. Han lotsade in mig sparsamt och lugnt och var alltid ärlig. Ska jag nämna en så är det Conny. Jag var 16 år när jag fick A-lagskontrakt och kom upp. Han gav mig chansen. Han brydde sig om oss som inte spelade matcherna också. Han förklarade och var ärlig och rak – och jag ville bara gå ut och träna efter de mötena. Även fast jag inte skulle spela. Den inverkan hade Conny Evensson på mig.
Vi sitter i en miljö som Niklas är trygg i. I Frölundaborg har han lagt många timmar av sin karriär – och fler lär det bli. Jobbet som amatörscout för Los Angeles Kings gör att han kommer upp i drygt 150 matcher per säsong.
– Ett år såg jag till och med 199 matcher. Men nu har jag valt att ta det lite lugnare, inte åka på lika många turneringar. Det är skönt att kunna se sönerna spela och träna.
Yngsta sonen Noah är bara 15, men redan större än storebror Lias på längden – och dessutom med i Göteborgs distriktslag. Han spelar J18 och J20 med Kungälv och ligger bra till för att ta sig in i Frölunda även han.
Sonen Lias tränar samtidigt som intervjun nere på isen och har ett år på sig att bli redo för NHL och New York Rangers.
– Det var helt rätt att han valde att komma hem. Jag tror han behöver tryggheten och speltiden i SHL – och inte flänga fram och tillbaka mellan Hartford och New York, säger pappa.
Med hans rutin borde han dessutom veta ...
Vid hyllningarna i Scandinavium finns frun Jessica tillsammans med sönerna Noah och Lias med på isen. Pappa Ronny är förstås också på plats i arenan.
Men en speciell person fattas.
Eller saknas.
Mamma Sigbrit, som gick bort i cancer för drygt fyra år sedan.
– Hon gick bort alldeles för tidigt. De har betytt så oerhört mycket för mig, mamma och pappa. Det fattar man när man själv får barn. Jag hade önskat att hon fått vara med och se det, säger Niklas sorgset.
Hon ser antagligen dig ändå?
– Ja, jag hoppas det …
Niklas Andersson
Ålder: 46 år.
Familj: Frun Jessica och sönerna Noah och Lias.
Säsonger i Frölunda: 14.
Matcher: 763.
Poäng (mål/assist): 680 (258/422).
Klubbar: Kungälvs IK, Frölunda HC, Halifax Citadels, Quebec Nordiques, Cornwall Aces, Denver Grizzlies, New York Islanders, Utah Grizzlies, San Jose Sharks, Kentucky Thoroughblades, Chicago Wolves, Nashville Predators, Calgary Flames.
NHL-matcher: 165.
Meriter: SM-guld (2003, 2005), VM-silver (1997, 2003, 2004), VM-brons (2002), Guldhjälmen (2003), Guldpucken (2003).
Aktuell: Får tröja nummer 24 hissad i Scandinavium i eftermiddag. Ceremonin startar klockan 14.45. Jobbar numera som scout för Los Angeles Kings.
Röster om Niklas
”En av de bästa spelare som jag spelat med under min karriär. Han hade allt som spelare. Målfarlig, perfekta pass och en glöd att vinna. Han var ett föredöme både på och utanför isen. Niklas höll högsta klass tills han slutade 40 år gammal.”
Joel Lundqvist, SM-guld med Niklas både 2003 och 2005.
”Han var komplett som spelare och det var en drömkedjekompis. Han sköt ju aldrig själv, utan gav mig chansen att avsluta. Jag är väldigt glad för hans skull och har väntat på att detta skulle komma. Om det är någon som förtjänar det så är det just Niklas. Det är jättefint att det kommer nu och att man inte väntar för länge.”
Tomi Kallio, SM-guld med Niklas som kedjekamrat både 2003 och 2005. Tyvärr spelar Kallio match för TPS Åbo just i dag – annars hade han varit på plats i Scandinavium.
"Niklas är väl värd denna historiska ceremoni. Han har betytt oerhört mycket för Frölunda. Han var ett föredöme både på och vid sidan av isen och en spelare som många såg upp till – däribland jag själv. Vi var många unga som kom upp i A-laget i början av 2000-talet och hans egenskaper som spelare och person hjälpte oss unga enormt mycket. Han var en fantastisk skridskoåkare med härlig teknik och med en vinnarskalle som gjorde honom till en av våra viktigastespelare under en lång tid."
Henrik Lundqvist, SM-guld med Niklas2003 och 2005.
"Niklas är den komplette spelaren. Framspelare, målskytt och lagspelare. En vinnarskalle ut i fingerspetsarna och alltid ett föredöme när det gäller förberedelser och uppträdande. Social och alltid omtänksam. En otroligt bra människa helt enkelt! Att hans tröja ska upp i taket finns väl ingensom inte tycker! Men likväl är det kul när det sker! Jag är väldigt stolt och glad att jag fått varit en liten del i hans karriär!"
Jonas Johnson, kedjekompis och SM-guld med Niklas år 2003 och 2005.
”Niklas storhet som hockeyspelare var hans vinnarskalle! Och träningsmoral! Och hans sätt att se hockeyplanen. Plus hyfsade handleder. Och alla som träffar Niklas vet hur ödmjuk han är utanför rinken. Sedan kompenserar hans fru Jessica hans många brister, haha.”
Ronnie Sundin, SM-guld med Niklas 2003 och 2005. Har själv sin tröja nummer 23 hissad i Scandinaviums tak.
"Niklas var som en hockeyspelare en fantastiskt kreativ och vass forward, kombinerat med tjurighet och envishet som gjorde honom till en vinnare. Som människa: Lugn, omtänksam och varm – det vill säga en underbar vän."
Magnus Johansson, SM-guld med Niklas 2003.
