Regnet duggar. Det är några grader plus. Det är mörkt. Kylan biter sig in under kläderna. Klockan är några minuter efter elva på fredagskvällen när Emilia Bergeby Hallbeck rullar ut sin hockeyutrustning från Vättlehallen i Lerum.
Hon är 13 år och har precis avslutat sin hockeyträning.
Nån minut senare rullar hennes pappa in på parkeringen.
För Emilia är det här vardag. Hon spelar hockey i Lerums U14, som har den allra sista träningstiden på veckan.
– Det är inte jobbigt. Det är aldrig jobbigt när det är det allra bästa som finns, säger Emilia när hon pustar i båset under träningen.
Finns det nåt du saknar när du tvingas träna så sent på en fredagskväll?
– Nja … det skulle kanske vara att vara med kompisar och att sova över. Men det är roligare här, säger hon.
Emilia startade i hockeyskolan redan som fyraåring – och har sedan dess varit fast för sporten. Hon plockades redan i år ut till Göteborgs lag i TV-pucken, trots att hon är två år yngre.
Målet?
– Alla drömmer ju om NHL. Men det är svårt. Killar är mycket mer fysiska – men jag vill komma långt i alla fall. Kanske kan Frölundas A-lag, det som de ska göra för tjejer, vara ett mål, säger Emilia.
Det är lite sömnigt i Vättlehallen den här kvällen. Trettonåringarna brukar i vanliga fall dela den sista istiden med både tolvåringar och elvaåringar, men just den här kvällen är de ensamma.
15 spelare finns på isen, plus två målvakter. Men när en av målvakterna får ett rapp på baksidan av benet så lackar han – och lämnar träningen i ilska. Den sista halvtimmen är det bara en keeper på isen.
– Det är visserligen fredag och de kan sova ut i morgon, men det är ändå väldigt sent. Vi har ju tre träningar i veckan, plus två matcher. Och de har gått i skolan hela veckan, så de är trötta som det är. Men de kommer ändå hit. Så det är fantastiskt egentligen, säger Torbjörn Carlén, lagledare i Lerums BK.
Finns det nåt knep för att hålla sig extra vaken?
– Jag försöker alltid få min pojk Jacob att vila ut ordentligt när han kommer hem från skolan. Och sen ladda om med käk. Annars blir det för jobbigt. Många har ju dessutom andra idrotter. Min son spelar exempelvis innebandy, så det blir bara en träningsledig dag i veckan. Men de älskar verkligen det!
På läktaren står föräldern Henrik Axell och huttrar. Klockan är 22.47 – och träningen är snart över. Hans son finns där nere på isen.
– Det är la underbart! Det är tufft, men vi får ta de träningstider som finns. Det är lika för alla. Killarna måste träna, men jag säger att de som är äldre borde ha de senare tiderna. De här är bara 12-13 år …
Men Henrik Axell ser också glädjen i laget.
– De är så taggade för träningen, så det märks inte av nån trötthet när de väl är här. Men sedan, på helgen, då kan det märkas … det är oftast dagarna efter som påverkas. Säg att träningen är slut vi elva, sedan ska de duscha, en halvtimme till, sedan åka hem, ytterligare en halvtimme – och så somnar de inte förrän tidigast halv ett …
LÄS MER:Största klubben tvingas ständigt byta hall
LÄS MER:Mardrömssiffrorna för Göteborg – miljardinvestering krävs
