Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/36

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

GP hos Lundqvist i New York

Säsongen påminner om en tur i Balder på Liseberg – och Henrik Lundqvist, snart 35, vet att han måste höja sig. GP:s hockeykrönikör Johan Rylander hälsar på i New York – och pratar ålder och framtid med en kille som kanske aldrig flyttar hem igen.

Henrik Lundqvist kliver med breda kliv ner i omklädningsrummet på Madison Square Garden. Han vaggar fram, inte helt olikt en pingvin.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Under den specialmålade masken av David Gunnarsson glittrar ögonen. 

Rangers är inne på ett vinnarspår igen – och åt de tre målen bakåt mot Calgary Flames, två efter styrningar via egen spelare, går det inte att göra särskilt mycket.

Målvakten tar av sig hjälmen och skydden på överkroppen. Den svarta och slimmade underskyddströjan är kvar när han sätter sig ner på sin plats.

Varv efter varv av genomskinlig tejp viras loss från fotlederna. En egen speciallösning med skumgummi lyfts bort. De nya byxorna är fortfarande på. De är numera slimmade, efter en regeländring för att få till fler mål i ligan.
 

Reportrarna lyder

Ingen reporter går fram. Efter tolv år i New York har alla lärt sig.

Innan Lundqvist plockat av utrustningen så pratar han inte, men den här gången gör han ett undantag och kommer fram och hälsar med ett brett leende.

– Det är ju finfrämmande, säger han med ett skratt.

Han kränger på sig en hoodtröja med klubbens logo och drar ner en Reebok-keps över den svettiga kalufsen som gett honom ett välavlönat reklamkontrakt för schampo.

Han nickar.

Shoot, liksom.

Och plötsligt står det 30 reportrar med kameror och ljudupptagande mobiler runt honom.

Vi är på Henrik Lundqvists hemmaplan igen.

Det har varit en märklig säsong. För första gången någonsin har kungen av hockeyns New York ifrågasatts. Finske konkurrenten Antti Raanta såg till och med att hålla svensken på bänken tidigare i vinter.

Ändå har Lundqvist raderat barndomsidolen Dominik Hašeks rekord, det i flest NHL-segrar som en europeisk målvakt.

– Äh, ifrågasatt ... jag känner ändå att jag vunnit 24 matcher och 13 förluster. Så dåligt är det inte. Problemet är bara att när det gått dåligt ... så har det gått sååå dåligt. Det är klart att det inte har sett bra ut, siffrorna ser inte bra ut. Men överlag är jag nöjd med många matcher, många saker. Det är det som har fått mig att behålla självförtroendet, säger Henrik.

Du fyller 35 om en månad. Kan det vara att det är svårare att tända till under 82 grundseriematcher – att du väntar på ett slutspel?
– Det är klart att jag har försökt analysera varför jag inte har den kontinuiteten som jag har haft tidigare i mitt spel. Sedan är det en lagsport. Det påverkar hur laget spelar framför mig. Sedan påverkar det laget hur jag spelar. Det går hand i hand. Man måste hjälpa varandra. Jag inser att jag måste höja min nivå i vissa matcher, men sedan finns det där i många matcher också. Jag tycker fortfarande att det är kul, när det går bra. Det är därför du måste lägga ner allt jobb och fokusera för att vinna, för att spela bra och tycka det är kul att spela hockey. Det är ingen som njuter när det går under dina förväntningar. Jag har mycket vilja och stor kärlek till hockey. Det är inget som har trappats ner. Jag åker till rinken varje dag för att utmana mig själv och försöka bli bättre, säger Henrik innan han hoppar in i duschen.

Lundqvists privata schema är fullsmetat, som han själv uttrycker det. Ska vi hinna ses så är det efter träningen i Tarrytown.

Vi hyr en suv och åker på den vackra vägen längs vattnet på Manhattan ut mot den lilla förorten en timmes bilväg därifrån. Det är kallt, men solen skiner från en klarblå himmel.

Bilen passerar de numera hippa stadsdelarna Harlem och Bronx, men ingenstans syns Jenny from the block till.

GPS:en leder oss av till campusområdet för New York Medical College och vi möts av en anspråkslös liten hall utan minsta lilla skylt som skvallrar om att här tränar faktiskt mäktiga New York Rangers.
Inne i hallen får vi dock en hel del historia.

Det sitter en säkerhetsvakt på plats i receptionen och pressvärden finns på plats. Allt är vitmålat i hallen – och i taket hänger pensionerade tröjor tillsammans med de fyra flaggor som visar när Rangers faktiskt blivit Stanley Cup-mästare.

Det är 23 år sedan Mark Messier senast lyfte en buckla i the Garden.

Är det fortfarande roligt, när du dagen efter en seger tar bilen hit till Tarrytown?
– Det tycker jag! Det är annorlunda. Du tänker. Det är nästan femtio minuter upp och femtio minuter hem på varje träning som vi har här uppe. Det blir lite tid i bilen att fundera över många saker. Jag tycker att det är kul att komma hit. Tävla med killarna, jag känner samma driv som jag gjorde innan.

Vad hinner du fundera på i bilen?
– Det är allt möjligt. Jag ringer samtal, till folk hemma och till familjen. Pratar om vad som ska hända framöver. Det är schema, det är matcher. 

Meditation nästan?
– Haha, det vet jag inte. Men det blir lite egentid att sitta där i bilen. Sitter man mycket i bilen får man ta tillvara på den tiden och utnyttja den till något bra. Jag har mycket folk omkring mig hela tiden, så som vi lever och reser. Så det är rätt skönt att få den tiden, tycker jag. Att bara få gå ner i varv.

På träningen kör målvaktstränaren Benoit Allaire extra intensivt med Lundqvist. Puck efter puck dumpas i sargen och Henke får starta uppspel.

Att det blev vinst kvällen innan tycks inte spela nån roll.

Eller att det är ny match dagen efter, för den delen.

– Vi diskuterar varje dag. Vi har möte nästan varje dag, till och med. Vi pratar om matcher, detaljer i spelet. Har du tänkt på det här? Det här går att göra bättre. Han har varit väldigt viktig för mig, att ha som stöd och kontinuitet att ha honom i tolv år, berättar Henrik.

Då har ni utvecklat en bra relation.
– Det är klart! Han känner mig väldigt väl. Han kan läsa hur jag mår genom hur jag beter mig på isen. Han kan ställa krav, vi vet var vi har varandra. Det har varit väldigt kul att jobba med honom de här åren, så jag hoppas att det fortsätter. Att vi kör hela vägen.

Hela vägen innebär i fyra år till, för Lundqvist har kontrakt med Rangers fram till 2021. Med den höga dollarkursen har årslönen också skuttat i väg uppåt, jämfört med när Henke skrev nytt år 2013. 
Lundqvist hade 2016 tio miljoner dollar i lön – nästan 90 miljoner svenska kronor.
 

Sämre än förväntat

Inne i hallen står Larry Brooks i en grön collegetröja och antecknar i värmen från de gigantiska infraelement som hänger ner från taket i den kalla träningshallen. Han tittar efter kedjekombinationer och twittrar snabbt ut en förändring som upptäcks. 

Brooks är hockeykrönikör på New York Post och har följt Lundqvist i tolv år.

– Han har verkligen inte varit så bra som han förväntas vara. Eller som han brukar vara. Han har haft höjdpunkter, men det har också funnits massor av dåliga mål. Han måste vara bättre. Han säger det nästan varje dag, men det är sant. Han måste vara bättre – om Rangers ska vara en utmanare, säger Larry bestämt.

Har Henrik Lundqvist någonsin varit så ifrågasatt i Rangers?
– Nej, svarar Brooks snabbt.

Han utvecklar.

– Han hade en period i början av säsongen 2013-2014, när det tog honom en lång stund … jag tror det dröjde till andra veckan i januari innan han fick i gång sitt spel. Det var en säsong när det var Alain Vigneaults första säsong, det fanns ett annat spelsystem, träningscampen blev strulig för de fick inte vara i the Garden. Men när Henrik väl hittade formen, så var han bra resten av säsongen. Den här säsongen har det var mycket mer oregelbundet. När det verkar som att han hittat det, så kommer det en dålig match. Och du undrar – vad är det som händer? Det har tagit en lång tid den här säsongen, bara massor av fler dåliga mål.

Kan det vara åldern – att det krävs ett slutspel för att tända till?
– Jag vet inte. Men för mig verkar det inte som att hans reflexer … jag vet inte varför puckarna går in. Ofta i början av matcherna också. Han har släppt in mål på första skottet i sex matcher, det andra skottet i två matcher … så det är i typ var fjärde match som han släppt första eller andra skottet. Det har vi inte sett förut. Är det ålder? Det är svårt för mig att säga. Men det har varit extremt ovanligt att se honom spela på det sättet. 

Är Lundqvist hotad av Raanta i slutspelet?
– Jag tror inte det! De sista veckorna, matchen mot Columbus undantagen, har hans fem-sex senaste starter varit bra. Jag tror inte att det är någon som helst tvekan om vem som är nummer ett i slutspelet. Det är bara att Rangers behöver sin nummer ett-målvakt att spela som just det, som en etta. De har behövt honom för så många år – och alla vet att Rangers har brister i försvaret och som lag. I så många år har Henrik Lundqvist täckt över de här bristerna, men i år finns det stunder som han har varit en del i bristerna. Det är helt nytt. Det har aldrig hänt förut. Så, vi får se … Men han har haft många fler bra matcher än dåliga, men de dåliga har varit dåliga! Han sa det häromkvällen – att han haft A-matcher, men att han har haft alldeles för många C-matcher … tja, han har till med haft D-matcher – och värre … det kan inte Rangers överleva. De tar sig till slutspel, men de kan inte ta sig nånstans om han inte är en toppmålvakt.

Under tolv säsonger har Brooks utvecklat en speciell relation till svensken, som yrkesman till yrkesman.

– Han är en av de spelare som jag respekterar mest. En av de mest eleganta, en av de mest samarbetsvilliga. För en storspelare är han så jordnära som du kan komma. Jag har en lysande relation till honom, berättar Brooks.

Lundqvist ger Brooks rätt när vi sätter oss ner och pratar.

Han måste skärpa sig. Hitta en jämnare nivå.

– Min lägstanivå måste vara högre, men det handlar mycket om laget och framförallt på hemmaplan, där vi inte varit riktigt bra – och då har inte jag varit där och städat upp heller. Det har påverkat mig och laget. Jag har inte varit tillräckligt bra. Då blir det lite turbulens, men det får du ta. Men i den här stan är det så, det är höga krav och jag sätter höga krav på mig själv också ...

Men berg och dalbane-situationen har känts ovan, förstås.

Särskilt för en keeper som länge setts som en av de allra bästa i världens bästa liga.

– Det har rullat på bra i många år, nu har det varit lite upp och ner den här säsongen. Visst, jag har haft motgångar förut också, skador och sånt. Men mitt spel finns där och det gäller att plocka fram det i alla matcher.

Det är 28 matcher kvar till slutspel – och Rangers har, trots betydligt bättre spel på slutet, en del att jobba med.

Hur långt går ni?
– Det är jättesvårt att säga. Men skulle slutspelet börja som det ser ut i dagsläget, så skulle vi stöta på Washington i förstarundan. Det kommer att bli ett krig, när det väl börjar. Men just nu, med så många matcher kvar, är fokuset på att kriga på och ta så många poäng som möjligt – och ta sig till slutspelet. Det kommer att vara många bra lag som missar det. Det gäller att inte gå händelserna i förväg och fokusera på resan dit.
 

Super Bowl hos Lundqvists

Efter träningen sitter vi inne i omklädningsrummet. Det är samma procedur som vanligt. Lundqvist tar av sig skydd efter skydd med ryggen vänd mot reportrarna. 

När kepsen är på så kommer återigen nicken.

De amerikanska reportrarna snackar förstås om Super Bowl. Laget samlades kvällen innan hos familjen Lundqvists nya lägenhet i Tribeca – och fick se New England Patriots göra en makalös återhämtning från underläge 3–28. 

Quarterbacken Tom Brady lyckades kasta fler yards än någon annan i en final – och efter en förlängning var Atlanta Falcons besegrat.

– Vi hade en fin kväll. Som idrottsman ser du hur snabbt en match kan ändras. Du ser hur momentum kan skifta – och jag går till mig själv i den stunden. Du vet hur snabbt allt kan ändras. Plötsligt ska du försöka stoppa ett rusande tåg. Det har jag varit med om flera gånger på isen. Hur du leder med 3,4–0 – och plötsligt kommer det andra laget och du kan känna hur det studsar åt fel håll. Det är därför som det är så spännande att se en sådan match. Det kan se känslorna på planen, du kan känna dem. Och även om det är amerikansk fotboll så kan du lära dig … Det är inspirerande att se någon lyckas. Varje gång det händer. Oavsett om det är tennis, fotboll eller hockey.
 

Hektiskt schema

Efter träningen hämtar Lundqvist upp bilen, en Bentley. Han har som sagt dagen full. Det går i ett och en dryg timme efter träningen är det dags för ett styrelsemöte med den egna välgörenhetsorganisationen, Henrik Lundqvist Foundation. 

Ni vet, den som bland annat donerat 800 000 kronor till utbyggnaden av Ronald McDonald-huset i Göteborg men har den mesta delen av verksamheten i New York.

Henrik är pressad, men ställer ändå upp för bilder inne i stan.


Han kommer till och med före bestämd tid – och messar otåligt. Tja, vi har till och med ett missat samtal.

”Är ni på g? Är på plats … väntar några minuter till, sen måste jag gå.”

Vi rusar från salladsbaren på gatan intill.

Henrik har en senapsgul rock och en blå silkeshalsduk. Blåa byxor, blåa mockaskor och en brun klocka som sticker ut.

Han ser, som vanligt, ut som plockad direkt ur en modellkatalog.

– Den här säsongen har schemat varit extremt. Det var World Cup i höstas. Jag har bara en eller två kvällar lediga – och är jag inte hemma då … tja, dottern blir inte nöjd då! Charlise tycker att jag är borta mycket, så då försöker vi umgås de få kvällar vi har ledigt. Det är tur att det finns Face Time. Annars hade det blivit tuffare.

Har hon fått en egen mobil?
– Nä, hon har inte fyllt fem än! Men iPad har hon. Hon har återgått till Masha och björnen nu. Fast nu ser hon det på engelska – och inte på ryska längre. Hon har uppgraderat lite, haha.

Pratar barnen flytande engelska?
– De går på kindergarten, så de pratar nog mer engelska än svenska skulle jag tro. Barnvakten pratar engelska.

Flyttar ni hem nån gång?
– Eh … jag vet inte. Vi pratar om det ibland, vad vi ska göra. Det är inget som känns självklart. Vi trivs väldigt bra här. Somrarna kommer vi alltid att vara hemma på. Men det är tveksamt att vi flyttar hem. Men saker och ting ändras så jäkla fort, framför allt med familj och sånt. Just nu känns det som om vi blir kvar i USA, svarar Lundqvist.

Ett par dagar senare har Rangers vunnit fyra raka – med segrar mot även Anaheim Ducks och Nashville Predators i the Garden.

Och Henrik Lundqvist, han är uppe i mäktiga och historiska 400 NHL-segrar.

Hans tid är fortfarande gyllene.

Se upp i slutspelet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.