Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

"Ett hårt och långsiktigt jobb under flera tuffa år"

En seger från första SM-guldet på elva år för Frölunda – då njuter personerna bakom klubbens förvandling. En resa som började för lite mer än tre år sedan. – Det är hårt jobb under många år som ligger bakom, säger Fredrik Sjöström sportchef i Frölunda.

Frölunda var en klubb på dekis med många dyra spelare som inte levererade på isen. Ekonomin var körd i botten och hoppet ställdes till nye ordföranden Mats Grauers. En framgångsrik idrottsledare i Sävehof som hade varit med och vunnit massor av SM-guld. 
– Jag hade ju jobbat i Sävehof ganska hårt med en värdegrund där vi ville utveckla egna talanger. Utifrån det fick vi väldigt bra resultat. Jag tror att det var tio SM-guld på tio år, visserligen med två lag men i den miljön trivdes jag väldigt bra. För mig kändes det rätt. Svenska elitlag kan aldrig konkurrera med löner med andra ligor men vi kan konkurrera med vår skicklighet att utveckla individer och det var därför jag fick frågan av Frölundas valberedning. De hade följt mitt arbete i Sävehof och ville att jag skulle göra det i Frölunda, säger Grauers.

Direktiven från styrelsen och valberedningen var glasklara från start.
– Det första uppdraget var att sanera ekonomin, det var ett väldigt tufft ekonomiskt läge då.

Sen började arbetet med att dra upp vår målsättning och hur vi ska arbeta, säger Grauers.
Ett av hans första drag var att göra dåvarande assisterande tränaren, Christian Lechtaler till sportchef – en titel som senare gick till Fredrik Sjöström då Lechtaler blev klubbdirektör.
– Efter att Lechtaler blev sportchef så åtog jag mig att hitta vår nye huvudtränare. Då tog jag hjälp av flera kloka människor och det var inte bara en utan många personer som sa att Roger var rätt för vår vision, säger Grauers.

Vilka var de människorna?
– De vill jag inte namnge. Men det var människor jag litar på.

Men helt optimalt och enkelt var det inte att utse Roger Rönnberg som ny huvudtränare i Frölunda. Rönnberg hade fortfarande kontrakt med JVM-landslaget och i Frölunda var Kent "Kenta" Johansson fortfarande under kontrakt som tränare.
– Roger sa nej, han ville jobba med JVM, men jag sa att jag kommer upp till Stockholm. Vi satt där och diskuterade mycket, jag beskrev hur Frölunda skulle förändras. Han beskrev sitt ledarskap. 
– Han hade inte sökt jobbet tror jag. Bilden av Frölunda då stämde inte alls överens med hans sätt att jobba. Men han visade tilltro till det jag sa och efter ett par timmar var vi hyggligt överens om att vi skulle samarbeta, säger Grauers.

Grauers och Frölunda var så nöjda med Rönnberg att de förlängde kontraktet den 30 september 2014 – ett avtal som sträcker sig till 2019.
Grauers och Frölunda var så nöjda med Rönnberg att de förlängde kontraktet den 30 september 2014 – ett avtal som sträcker sig till 2019.

Med Roger Rönnberg på plats anlände snart även Robert Ohlsson som var assisterande till Rönnberg när JVM-guldet säkrades 2012.
– Roger föreslog Robert och vi alla träffades och det kändes helt rätt för oss. Efter det tog Lechtaler och Rönnberg fram Klas Östman och resten är historia.

Roger Rönnberg och Mats Grauers är oftast de som får mest beröm för den förvandling som Frölunda genomgått under de senaste tre åren. En förvandling som inte hade varit möjligt utan Christian Lechtaler och Fredrik Sjöström. Två personer med stark Frölunda-koppling som ligger bakom det långsiktiga arbetet med truppbygget och de lyckade värvningarna. Ett jobb som tre år efter att Rönnberg fick jobbet har lett fram till första SM-finalen på tio år för Frölunda.
– Klart att det känns bra. Det ska man inte sticka under stol med. Sen har vi fortfarande inte gjort något. Vi har satt oss i ett bra läge, vi är hellre upp 3-1 än ligger under med 3-1 i matcher. Det betyder att vi gjort något bra och det känns bra, säger Sjöström.

Varför är ni i finalen?
– Ett långsiktigt hårt jobb under flera år, säger Sjöström, innan Lechtaler flikar in:
– Det handlar mycket om att vi under flera år jobbat efter en linje. Vi har haft en kontinuitet och satt en värdegrund, en spelidé där vi skruvat en del. Vi har fått in rätt nya spelare, vi har behållit rätt spelare. Sen har några bärande spelare försvunnit under resan men det handlar om små marginaler. Nyckeln bakom framgången är att vi haft ett lugn. För ett och ett halvt år sedan hade vi sju raka förluster, trycket utifrån var väldigt hårt. Nu är det lättare att syna sig själv när det går bra men jag tycker att vi har haft en linje hela tiden. Vi har stått enade rygg mot rygg både spelare och ledare. Det har blivit en styrka.

Hur många matcher hade ni kunnat förlora innan ni hade ändrat? Gått tillbaka?
– Vi gjorde några små justeringar, inga jätteförändringar. Att förlora sju matcher och bara stå med armarna i kors, det är inte okej. Även om vi var pressade så stressade vi inte upp oss. Det kan jag bara glad över i dag.

Ett led i satsningen mot den absoluta toppen var att träna mer, hårdare och med mer kvalité. Något som fick klubben att ta in fler tränare runt laget, fler experter som kunde skruva på detaljerna. Samtidigt fortsatte arbetet med truppbyggandet.
– Laget har föryngrats, det är den största skillnaden. Vi har fler spelare från vår egen akademi, fler spelare från regionen. Det har ju varit Frölundas styrka över en längre tid, just de unga killarna som bara kör. Det har varit likadant runt millennieskiftet, under 90-talet och 80-talet, säger Lechtaler och fortsätter.
– Det finns en historia i klubben att ha unga spelare från regionen. Den traditionen glömmer man bort ibland kan jag tycka. Den traditionen är något vi måste fortsätta att tro på.

För bara några år sedan var det många äldre, dyra spelare som inte levererade på isen som sökte sig till Frölunda. Något som till stor del körde klubbens ekonomi i botten. Nu tänker de flesta i stället på att Frölunda gärna knyter till sig unga talanger, billigare spelare från SHL eller hemvändare som inte riktigt lyckats i NHL/AHL. 
– Det har varit jätteenkelt att ställa om, har man inga pengar så går det fort att förhandla. Vi har skurit i budgeten och "Freddan" har en budget som är glasklar. En stor del till att vi tog in "Freddan" var för att hitta prisvärdhet och inte chansa på äldre kort. Vi har inte råd med den satsningen. Därför är rekrytering och scouting så extremt viktigt, säger Lechtaler. 

Med 489 NHL-matcher på meritlistan vet Fredrik Sjöström vad som krävs för att lyckas.
Med 489 NHL-matcher på meritlistan vet Fredrik Sjöström vad som krävs för att lyckas.

För Fredrik Sjöström blir det extremt många matcher, extremt många spelare "220 matcher gånger 40 spelare" under en säsong. Oavsett hur många gånger han sett en spelare så finns det alltid en osäkerhet.
– Vi är ute och scoutar och tittar på många spelare, men ja det är alltid en osäkerhet innan. Jag kan ha sett spelaren tio gånger men vet fortfarande inte om det blir succé eller inte. Det är ändå en ny stad, nya ledare och nya spelare. Man vet aldrig om en värvning blir lyckad eller inte på förhand, men man tror alltid på att det ska gå bra. Det är mycket som kan gå fel men också mycket som kan gå rätt. Vi jobbar så hårt med att minska felmarginalen för vi har inte råd att göra fel. Så krasst är det. Varje felrekrytering kostar pengar och det har vi inte råd med.

Hur går scoutandet till? 
– "Freddan" är ute och krattar, säger Lechtaler och skrattar.
– Jag är ute själv och ibland är även Christian med på vissa resor. Det är ett stort jobb och ibland kollar även våra assisterande coacher. Sen tror jag att Roger slår något slags rekord, han kollar på hockey varenda kväll. Så vi ser många spelare, säger Sjöström.

Lechtaler:
– Grundjobbet gör han (pekar på Sjöström). Han har allt ansvar och struktur och sköter det stenhårt. Ser vi något vi gillar som är en större investering så följer jag med som en second opinion. Sen tittar Roger på mycket klipp, men "Freddan" sorterar bort många spelare som vi inte ens pratar om.

Scoutandet av äldre talanger utifrån som Mattias Janmark, Alexander Wennberg, Tom Nilsson och John Klingberg är ett led i Frölundas vision. Men lika viktigt är det att satsa på egna spelare från den egna akademin som försett Frölunda med mängder av spelare genom åren. Frölunda är den klubben – tillsammans med Jaroslav från Ryssland – som har flest spelare som blir draftade av NHL. I draften 2014 tingades hela åtta spelare från Frölunda – ingen europeisk klubb har haft fler i samma draft.
– När vi är ute på turneringar som TV-pucken, VM, JVM och andra turneringar marknadsför vi inte bara klubben. Vi är också ute och får mycket frågor från klubbar i USA och Kanada och Europa som är nyfikna på hur vi jobbar, säger Lechtaler.

Lättare att knyta till er talanger nu?
– Lätt är det väl aldrig. Men vi har en tradition och vill vara duktiga på att utveckla spelare, det är i grund och botten det vi vill. Om våra spelare får chansen på NHL är ingen gladare än vi. Det är den bästa reklamen vi kan göra för vår förening. Andra kanske tycker det är negativt att se spelare försvinna men vi ser det positivt. Att våra spelare hamnar i NHL betyder att både vi och spelaren har gjort något bra.

I dagens Frölunda sitter flera spelare på utgående kontrakt, exempelvis Ryan Lasch, Anton Axelsson, Oliver Lauridsen med flera. En sits som Fredrik Sjöström och Christian Lechtaler ställs inför år efter år.
– Det kan vara jobbigt, just den ovissheten att vissa spelare kan försvinna, eller inte. Den luckan måste vi fylla och det blir bra mycket svårare om spelaren själv inte vet. Vi vet ju om rangordningen men SHL är tillsammans med Schweiz trea bakom NHL och sen KHL. Vi vet om spelreglerna, det är inget konstigt med det. Det är priset vi får betala samtidigt som det gör oss attraktiva för en viss typ av spelare som vill hit och utvecklas och vidare. Vi får igen det någonstans, så det är inte enbart negativt, säger Sjöström.

Hur är det att kanske säga till någon spelare "tack för att du tog oss till första guldet på elva år, men nu behöver vi inte dig mer"?
– Så är det ju ... som gammal spelare vet man hur det fungerar. Med konkurrensen är det så att ingen spelare har en helt given plats någonstans, alla vet hur det fungerar i hockeyvärlden. Jag själv har varit med om det som spelare, inte bara här i Frölunda utan även i NHL när man blivit bortbytt. Det är så det funkar och alla killarna vet om det. Inget varar förevigt och ingen har en garanterad plats. Det handlar om att vara glad så länge man får göra det man tycker om allra bäst. Sen är det alltid tuffa beslut som måste tas. Ibland är det spelare som varit klubben trogen länge men vi måste alltid se till klubbens bästa, säger Sjöström.
– Där känner jag att de flesta spelarna ändå har nått sin potential i år, sitt max, sitt årsbästa, sin potential. Oavsett om spelaren är 16 eller 35 och det är lite där framgången ligger. Det är svårt att vara missnöjd med några spelare eftersom vi är där vi är just nu, säger Lechtaler och fortsätter.
– De bästa värvningarna är de spelare man inte gör, de man tackar nej till.
 

Mats Grauers är inte rädd för att sticka ut hakan – slåss stenhårt för en ny arena för Frölunda.
Mats Grauers är inte rädd för att sticka ut hakan – slåss stenhårt för en ny arena för Frölunda.

Även om Frölunda bara är en seger från det efterlängtade guldet så har inget firande planerats – inget ska tas ut i förskott. För ordförande Mats Grauers ligger tankarna redan långt in i framtiden.
– Mycket snurrar i huvudet just nu. Var är Frölunda om tre år? Hur ser vår omvärld ut? Vad krävs av oss? Kan vi skruva på något? 
– För oss är det viktigt att inte bli övermodiga. Vi har nått en nivå där vi ska vara och nu ska vi utveckla föreningen till något riktigt bra. Sen ska vi aldrig bli bekväma för då går det snabbt utför. Vi måste se utmaningar och göra bra saker och fortsätta vår utveckling. Skruva på en del saker så att det blir ännu bättre.

För parhästarna, Sjöström och Lechtaler är det inte riktigt tre år fram i tiden som är i fokus.
– Du lever ju lite mer här och nu, jag är någonstans där mitt i mellan, säger Lechtaler.
– Ja, jag måste ju blicka framåt och speciellt när det gäller byggandet av truppen. Det är ett litet pussel där, jag tittar inte bara på nästa år utan även längre fram, säger Sjöström.

Hinner ni njuta?
– Det gör man väl från och till, erkänner Sjöström.
– Två jättebra lag möts, det är små marginaler och man rycks ju med i det här. Jag har svårt att bara sitta och njuta, plus att jag har andra ansvar. Jag vill att allt på alla kanter ska bli superbra för alla. Jag kanske kan njuta när barnbarnen börjar komma ... nej, men jag har svårt att njuta för stunden, det är så jag är som person.

För ordförande Mats Grauers och Frölunda är det en specifik fråga – en återkommande fråga som är den hetaste inför framtiden.
– Arenafrågan är viktig för oss. Vad händer där? Scandinavium byggs ju om, då blir det lite förbättringar, men vi kommer få svårare att lägga matcher där. I min värld måste vi ha en vardagsarena för 8-10 000. Sen får vi spela klassikermatcher och slutspel i den stora arenan. Så ser jag på det rent egoistisk ur vår synvinkel. Men arenafrågan är en jätteviktig fråga i framtiden.
– Vi får nöta på där, säger Grauers med ett leende.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.