Huvuddomaren Martin Wahlquist, 15 år, har precis dömt färdigt en match mellan lagen Hovås och Alingsås och stapplar iväg mot domarnas omklädningsrum. Under hjälmen har håret klibbat fast på den svettiga pannan.
- Jag har dömt i några år nu och jag gör nog det här mest för att tjäna lite pengar, säger Martin Wahlquist, innan han sätter sig ned på en bänk och pustar ut.
Skriken ekar från läktarna
I rummet sitter totalt sex domare, tre av dem skall strax gå iväg och döma nästa match. Efter en stund kommer domarcoachen Stig Gyllsten in.
- De här killarna har ganska många emot sig och det är min uppgift att stötta dem, säger han.
Och som gammal domare i Div 1 verkar han veta vad han pratar om. Stig Gyllsten berättar att det är värst när det är glest i publiken - då ekar skriken från läktarna.
- Ja så är det, man hör allt vad dom säger. Men jag bryr mig inte. Jag dömer så som jag själv tycker är rätt, berättar 13-årige linjedomaren Niclas Winberg.
- Det är ju inte så att man kan ta tillbaka något. Har man blåst så har man, instämmer Martin Wahlquist.
Domarcoachen börjar den obligatoriska genomgången med killarna. Han pratar om åkmönster och tecken. Efter en stund vänder han sig direkt till Martin:
- Du måste vara lite mer aktiv i ditt agerande. Har du blåst skall du tänka på att stå kvar en stund på stället och inte vända ryggen till mot spelarna när situationen är över, säger Stig.
Han säger också att det kan vara en bra idé för killarna att träna på tecknen hemma framför spegeln. Det är viktigt att de utförs tydligt eftersom de funge-rar som en hjälp för spelarna, ledarna och publiken.
- Jag vet att jag behöver tänka på att fatta lite snabbare beslut i tveksamma situationer, säger Martin insiktsfullt.
Respekt är viktigt
Enligt domarcoachen kan man vara både kompis och auktoritet på isen, och efter ett tag hittar man sin personliga stil. Det viktigaste är att få spelarnas respekt.
- Man löser otroligt mycket problem genom att vara tvärsäker på sitt beslut, säger Stig Gyllsten.
