I Peking fanns tårar av glädje och sorg

ANNONS
|

Charlotte Kalla hade vittring men brakade ut i terrängen och den där svordomen är kvar än. Den som sade allt om Kallas person, om inställningen och viljan men inte så mycket om hennes kapacitet.

När hon trampade upp för slalombacken i Val di Fiemme så föddes det en ny svensk skidstjärna och de där tre bokstäverna som formar det svenska språkets vanligaste svordom sade mig att de kommande mästerskapen kan bli riktigt roliga.

Det blev ingen Tour de Ski för Kalla den här säsongen. En irriterande hosta gjorde det omöjligt och jag hoppas bara hon inte tränat för hårt i sommar och tvingas in i det spår där en övertränad Per Elofsson stakade fram i allt makligare takt.

ANNONS

Jag tog Magnus på Borås Tidning med mig i bilen. Start i gryningen i Luino i Italien, morgondimma i skyar över Lago Maggiore, sedan in i Schweiz, genom San Bernardino-passet, tyska Schweiz, via Liechtenstein till Österrike, därefter tyska motorvägar och så mot Salzburg norrifrån och där gled vi fram bland blågult pyntade bilar och turistbussar tills vi nådde gränsen.

Han gjorde en korrekt honnör mot skärmen på den styva uniformsmössan, mönstrade innanmätet av bilen och två medelålders sportjournalister och fyrade av:

- Sie sind nicht huliganen?

- Nein, nein, journalisten, svarade vi snabbt.

Salzburg bjöd på EM-turneringens första värme och det var som Berlin igen. Där var förväntansfyllda blågula överallt i Salzburgs trånga gamla stadskärna och det var ett reningsbad på sitt sätt, när Sverige spelar på den här nivån utomlands är fotbollen en familjeangelägenhet igen, till skillnad från allsvenskan, en spottkopp för unga män mellan 15 och 30, så fylld med hat att kärleken drunknar.

Det blev en blågul fest i Salzburg, tack vare Zlatan Ibrahimovic och ett Grekland som väldigt långt från succén i Portugal.

Det svenska lägret i Lugano präglades av det allra mest klassiska av gruppsykologiska trick. Skapa en yttre fiende. Det blev media och det fungerade ganska bra tills Zlatan gjorde en egen offentlig laguttagning, Marcus Rosenberg avslöjat Lagerbäcks efterföljande kollektiva munkavle och sedan sköt den svenske förbundskaptenen vilt från höften och bössan var laddad med anklagelser om lögner spridda av svensk press.

ANNONS

På planen fungerade det en halvlek till, mot Spanien, så länge Zlatan Ibrahimovic var magnifik.

Sedan läckte det på en svag svensk högersida, David Villa gjorde målet och Sverige var däckat och låg kvar där också under hela den avslutande matchen mot Ryssland.

Ett mönster blev tydligt. Zlatan Ibrahimovic är ingen turneringsspelare, det kraftfulla försvann, mot Ryssland fanns ingenting kvar, bara en stillastående världsstjärna som var det enda potentiella hotet mot Hiddinks Ryssland.

Var det knäet? Eller är det bara så det är?

Spanien vann turneringen, Ryssland spelade fantastisk fotboll när utrymme gavs, Holland såg mästerligt ut under gruppspelet och Tyskland var som vanligt Tyskland.

Den 8 augusti var det mesta glömt. Protesterna mot Kina hade tonat ut, mänskliga rättigheter blev åter igen en biprodukt och de upproriska känslorna i Tibet hade lagt sig, att de kinesiska arrangörerna tänkte leka gud och regnbomba bort väderhoten mot något som skulle framstå som de perfekta spelen ägnades inte så många tankar.

Kanske var det flygvapnet eller så var det Usain Bolt själv som fick molnen att skingras och solen att stråla.

Världens snabbaste man är epitetet som segraren på 100 meter behäftas med. Det räckte inte för att beskriva Usain Bolt, det var en utomjording som vann det första guldet i de intergalaktiska spelen.

ANNONS

I Peking fanns det som krävs för att idrott skall beröra. Nämligen känslor. Tårar av glädje, förlorarens tårar, Emma Samuelssons sprittande och smittande positivism och Ara Abrahamians ilska.

Det var kaos i Pekings jordbruksuniversitets sporthall. Abrahamian lämnade prisceremonin och bronset på mattan, konspirationsteorierna studsade mellan väggarna i den trånga mixade zonen, Glenn Östh pratade om pekfingrar på mattan och protester, bortdömningar och skandal.

Det var ändå bara brottning, sådant som alltid händer, det finns alltid bortdömda brottare i den klassiska idrott som gått från klarhet rakt in en obegriplig dimma av något som i brottningsvärlden sägs vara publikfrieri.

Dopning är förbjudet. Politiska manifestationer likaså. Idrottsutövare skall le, fälla en tår på pallen, vinka med kungliga handledsrörelser åt publiken och därefter vandra ut och svara neutralt och intetsägande på presskonferensen.

Inget får störa budskapet och tills IOK ger en annan version ser jag bara skyltarna från Coca-Cola, McDonalds och de andra tunga sponsorerna som det som inte får skymmas av känslor och verkligheten.

Abrahamian fick bannor för att han visat känslor. Usain Bolt togs virtuellt i örat av Jacques Rogge för att han visat spontan glädje. IOK:s ideal måste vara det sovjetiska hockeylandslag som en gång regerade i världen utan att röra en min.

ANNONS

Kina hade lättat en smula på censuren, det gick att använda sig av Wikipedia men att kinesiska företag sålde förgiftad bröstmjölksersättning tystades ner.

300 000 spädbarn drabbades, ersättningen innehöll melamin, världen informerades i september när OS-elden slocknat.

Allsvenskans bäste spelare var en brasse. César Santin var grymt bra och Kalmar gjorde en kalkyl, FC Köpenhamns pengar gick inte att säga nej till, Santin försvann men bredden i Kalmar fanns där, bröderna Elm var kvar, ett otidsenligt försvar höll måttet och Patrik Ingelsten hade en sådan säsong när inget kunde gå fel.

Kalmar tog sitt första mästerskap, breddade svensk fotboll, ledde småstadens revolt mot etablissemanget, också Nanne Bergstrand visade sig vara kunnig i gruppsykologins elementa.

Det började med succé men vi vet inte riktigt var det slutar. Småkronorna spelade VM-final mot Kanada men det var också allt som visade sig gott med svensk hockey.

Utbildningen av unga hockeyspelare är i världsklass, långt före fotbollen, till exempel, matchningen sker förståndigt och med den nya regimen i Frölunda syns de till och med allt oftare på isen också i Scandinavium.

VM är redan glömt och att elitserien skulle vara världens näst bästa hockeyliga kan inte ens den mest blåögda marknadsförare påstå längre.

ANNONS

Lag från Tjeckien, Finland och Schweiz har skändat Linköping och HV71 i hockeyns mästarliga.

Det var 2008.

Så det finns anledning att önska ett gott nytt år.

ANNONS