Bomber och granater. Anfäkta och anamma. Just ankommen från ett par timmar på förmiddagståget mot kungliga huvudstaden och en kvarts fotbollsträning på lördagens matcharena möttes jag av en svensk förbundskapten på ett podium i Friends innandömen.
Han log snett.
Och läste upp namnen på spelarna som inleder generalrepetitionen till EM-slutspelet mot Armenien.
”Och på topp startar vi med Alexander Isak och Dejan Kulusevski”.
Isak och Kulusevski! Marcus Berg då? Torsbysonen som sedan länge är adopterad av Göteborgsfotbollen och av alla med lite koll betraktas som givet Göteborgsinslag i det svenska EM-laget.
Att förbundskaptenen av alla valde att peta Blåvitts kommande skyttekung exakt 400 år efter det att Gustav II Adolf delade ut stadsprivilegierna till Göteborg är förstås ett lågvattenmärke i den svenska fotbollshistorien.
Här är mina enkla kontrollfrågor till dig, Janne
Vi får istället glädja oss åt det som varit – och det som komma ska.
För efter Erik Börjesson, Sven Rydell, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Torbjörn Nilsson, Pia Sundhage, Jesper Blomqvist och Lotta Schelin känns det helt självklart att även framtida landvinningar görs från Sveriges framsida.
Jag ställer några enkla kontrollfrågor:
Var togs de första svenska fotbollsstegen?
Vilken stad har vunnit flest SM-guld i det gröna fältets schack?
Hur många segrar har Malmö FF mot Barcelona?
Och när var Halmstads BK senast i en Europafinal?
Just det.
Mental anspänning på lagom nivå
Göteborg är bäst. Ingen protest.
Om vi för ett ögonblick ska glida in på lite mer EM-nära funderingar är känslan fortsatt god. Emil Forsberg sägs vara ännu mer harmonisk än vid förra veckans superinsats mot Finland, Victor Nilsson Lindelöf har inte det minsta ont i sin rygg, Sebastian Larsson har blivit Janne Anderssons förlängda arm ute på planen och övriga spelare är samtliga på väg mot EM-form.
Så mycket mer går inte att begära egentligen.
Mycket av samtalet under de två podie-presskonferenserna på fredagen handlade också om spelarnas förmåga att vänta med att växla upp, att välja mental anspänning efter situation och att samla energi till kommande stordåd.
Slå av och koppla på.
Sebastian Larsson har lärt sig det på ”gamledar” och menar att det har gjort honom till en bättre mästerskapsspelare.
Hur kunde vi lämna Göteborg på födelsedagen?
Hur snabbt mästerskapsdebutanterna Alexander Isak och Dejan Kulusevski kan ta till sig den lärdomen kan bli avgörande för deras prestationer den kommande månaden.
Och som alla vet krävs mer än elva spelare för att lyckas under ett EM-slutspel.
Jag är fortfarande tämligen övertygad om att Janne Andersson är rätt långt framme i tankarna om att spela Marcus Berg och Alexander Isak från start mot Spanien och möjligen i andra halvlek krydda anrättningen med ungdomlig energi i form av Dejan Kulusevski.
Angående Armenien. Vi ska nog inte hoppas på för mycket i detta genrep om vi vill att Sverige ska långt i själva mästerskapet.
De två senaste turneringarna ger fog för uttrycket ett dåligt genrep ger en bra premiär.
Det lyckade EM-genrepet mot Wales 2016 följdes av ett blekt mästerskap, en mindre stark insats mot Peru inför VM 2018 följdes av en resultatmässig succé i Ryssland.
Till sist: Man kan med fog fundera på vilka vettiga människor som åker FRÅN Göteborg på en 400-årsdag? Här tvingas jag och kollega Philip Trollér krypa till korset.
