Hur kunde jag välja svenska brons framför detta?

2006 blev Lindsey Jacobellis idrottsvärldens mest utskrattade kvinna. Hennes fulländade revansch i Peking 16 år senare är en av detta OS allra största stunder. Så varför missade jag det – men såg svenskar ta brons i slopestyle och mixed curling? Har jag blivit som SOK? Har jag glömt vad OS egentligen handlar om?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Det som hände i Turin 2006 har jag haft oerhört svårt att släppa. Jag tyckte det var så hemskt, ja nästan oacceptabelt grymt. Och klantigt. Och onödigt!

Ni kanske minns: I finalen av snowboardcross var den 20-åriga amerikanskan Lindsey Jacobellis överlägsen. När hon närmade sig målgång var konkurrenterna inte ens i bild. Så Jacobellis fattade beslutet som skulle komma att förfölja henne: I det näst sista hoppet unnade hon sig ett litet trick. Hon grabbade tag i brädan – och tappade balansen och föll.

Det skimrande guldet blev till en sandig silvermedalj och Jacobellis väckte enorma känslor i sportens värld. En del tyckte synd om henne. Andra skrattade. Vissa hånade henne, och menade att det var ”karma” som gjorde att hon föll.

ANNONS

Alla undrade vi om hon någonsin skulle kunna förlåta sig själv.

Och själv kände jag bara ren, oförstörd ångest. Jag vet inte varför den sekvensen gjorde sånt intryck på mig, men varje gång jag påmints om amerikanskans ödesdigra klantighet – det har blivit något av en ”klassiker” – har jag ryckt till, som till minnet av ett personligt trauma.

Och motgångarna har fortsatt för Jacobellis. 2010 var hon tillbaka i OS-backarna, och vid det här laget allmänt sedd som världsbäst på sin gren, men diskades i semifinalen efter att ha kört in i en port. 2014 var hon än en gång favorit till segern – men föll. 2018 var det knappast någon som invände mot hennes epitet som ”den bästa genom tiderna” men återigen ville det sig inte när det var dags för OS; hon missade medalj med tre hundradelars marginal.

Så trots alla framgångar, alla VM-guld och allt hon gjort för sporten verkade det som att Lindsey Jacobellis skulle få leva resten av sitt liv under skuggan av den så uppmärksammade och globalt häcklade fadäsen från 2006.

Vilket öde.

Men så. OS i Peking, 2022 och Lindsey Jacobellis är åter på startlinjen. Och den här gången går det inte att stoppa henne. I sitt femte OS är hon som 36-åring oslagbar, vinner guldet – och följer dessutom upp det med att vinna team-finalen tillsammans med 40-årige landsmannen Nick Baumgartner.

ANNONS

Vilken fenomenal revansch, och vilken vacker saga: Samma lustfyllda, lekfulla passion för sporten som fick henne att göra det där tricket i Turin blev till slut avgörande till hennes fördel. För utan den hade hon knappast varit kvar i sporten fyra olympiader senare.

Men det var hon, och Lindsey Jacobellis kunde därmed sätta punkt för en 16 år lång olympisk mardröm på det vackraste av sätt.

LÄS MER:Jacobellis guldrevansch – 16 år efter OS-missen

Och jag missade allt.

Kanske satt jag då och tittade på ett kval i slopestyle. Eller en gruppspelsmatch i mixed curling. Eller kanske ”big air”. För man måste ju hålla koll på svenskarna. Och medaljerna måste in. Det är bara att ställa klockan.

Eller?

Ja, frågar man SOK så är det så. De är besatta av att räkna medaljer, och vi i media hänger lätt på, trots att det handlar om sporter och ibland idrottare som – låt oss vara ärliga – få av oss har någon som helst relation till.

LÄS MER:Tjäder: "Det är mitt bästa slopestyleåk någonsin"

Är det verkligen vad OS går ut på? Att mekaniskt föra in antalet svenska medaljer i sitt excel-ark? Jag känner mer och mer: Nej. Det är inte vad OS går ut på. OS handlar om livsöden. Om ögonblick som grabbar tag i själva själen på en. Om berättelser som aldrig släpper taget.

ANNONS

Dopade 15-åringen Valievas tårar i konståkningshallen. Poeten van der Poels världsrekordsuppvisning. Fakiren Frida Karlssons obehagliga kollapser. De är alla, på väldigt olika sätt, stunder som jag aldrig kommer att glömma.

Och det borde Lindsey Jacobellis guldglänsande sagoslut också vara.

Men det missade jag.

För då satt jag och kollade på slopestyle.

Som ett SOK-fån.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS