Hon högg direkt, kastade sig ner mot Zhon Xhuechung ben ochfick grepp låret, samtidigt som hon höll en hand hårt om kinesiskans överarm. Ett stenhårt krabbnyp, som snabbt tvingade ner Xhuechung på mattan.
Och sedan vägrade hon helt enkelt släppa. Hon pressade, pressade och pressade tills den stackars Xhuechung inte orkade stå emot längre.
29 sekunder. Full satsning. OS-brons.
Och jag tror inte det dröjde mer än en hundradels sekund från det att domaren blåste i visslan tills den första tåren pressade sig ur Mattssons ögon. Hon har ju vunnit det mesta, inklusive VM och EM, men hon har aldrig vunnit en olympisk medalj.
I Peking gjorde hon OS-debut som 19-åring och slutade 12:a
I London handlade allt om det infekterade bråket med Ida-Theres Nerell. Hela Brottarsverige låg i fejd, och väldigt många tyckte att Nerell borde fått chansen i stället för Mattsson. Hemska förutsättningar, såklart, och Mattsson slutade sjua.
I Rio skulle hon få sin revansch – men bara veckor innan OS-premiären skadade hon knät allvarligt. Hur allvarligt ville ingen säga då, men det var alltså ett ledband i knäet som var delvis avslitet. Inte ens det stoppade henne ochI dag fanns ingen missunnsamhet som störde, alla unnade Mattsson – som alltså blev världsmästare redan 2009 – att äntligen, äntligen få kliva upp på en olympisk prispall.
För det är ju så inom brottning, som det är för nästan alla ”mindre” sporter, att du kan vinna VM och EM hur mycket du vill, det är först när du har en olympisk medalj runt halsen som du får den uppmärksamhet du förtjänar. Det är då allt förändras.
Detta har Sofia Mattsson förtjänat, och det visste hon. Inget hade kunnat ta bronset ifrån henne denna kväll. Ett liv av oglamouröst brottarknegande kulminerade i 29 furiösa sekunder.
Medaljen är din, Sofia. Ingen kan ta den ifrån dig.
Till sist: 8 svenska medaljer nu. På fredagen får vi en ny, i fotbollen. Minst nio, alltså. Sju av dem kommer från svenska kvinnor. Hem och träna, grabbar.
