Jag träffar ofta på de goda exemplen. De som sätter barnets välmående och utveckling i fokus – och som framför allt har en långsiktig syn på sitt ledarskap. För, som jag påpekat ett par gånger tidigare, det enda sättet att mäta framgång när det gäller ungdomsidrott är att mäta två, och endast två, saker:
Hur många som är med.
Hur länge de är med.
Allt annat är underordnat. Antal spelare som når distriktslag. Antal pokaler i prisskåpet. Antal sålda rabatthäften. Allt det där är trevliga bonusar, och i vissa fall viktiga inkomstkällor, men likväl bara smycken på den livsviktiga del av samhällskroppen som heter ungdomsidrott.
Tyvärr verkar de goda exemplen kämpa i motvind.
Fokusera på att ha roligt
Jag läste en krönika i Expressen häromdagen där skribenten förfasade sig över att cuper för barn mellan sex och tolv år inte längre utser segrare. ”Vem gör vi en tjänst genom att hyscha och tassa omkring i åratal?” skrev skribenten och det är en fråga som är väldigt lätt att svara på: Vi gör barnen en tjänst. All forskning visar nämligen att barnen mår bäst, har roligast, och blir kvar längst i sitt lag om man tonar ner jämförelsen med andra och istället fokuserar på att ha roligt, och att utveckla barnen i den takt som passar dem. Det handlar inte om att ”hyscha och tassa” utom om att åsidosätta sin egen agenda till förmån för de ungas. Att tänka långsiktigt.
Forskningen, som alltså är fullständigt samstämmig och bevisar denna tes, har det rapporterats om otaliga gånger och att exempelvis fotbollsförbundet numera tar den på allvar är såklart glädjande. Men uppenbarligen räcker det inte med nya regler och rekommendationer, det visar artiklarna här intill med en skrämmande tydlighet.
Läs också: Barn slutar idrotta tidigare än någonsin
Attityderna lever kvar
För attityderna lever kvar. Det är fortfarande viktigt – alldeles för viktigt – för många vuxna, föräldrar och ledare att barnet eller laget vinner. Vinner, vinner vinner.
Det är därför åldern då barnen lägger av sjunker för varje år. Det är därför tioåringar får ont i magen av tanken på att det är tävling eller cup i helgen. Det är därför de fejkar sjukdom för att slippa och det är därför de springer direkt in på rummet när de kommer hem efter en match. För att slippa höra frågan: Vann ni?
Statistiken som det Västsvenska förbundet redovisar är otäck, ja faktiskt chockerande. Trenden måste både brytas och vändas, och det kommer att krävas ett jäkla jobb av alla inblandade.
Det måste gå. Annars kan vi aldrig påstå att vi vunnit.
• • •
Plus
Hammarkullens basketklubb har på bara två år fått 350 medlemmar – genom att jobba lokalt och i samverkan med övriga samhället. Ett föredöme.
Minus
Det är för kallt. Både i luften och i samhället.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.