Hilmersson: "Nog med kupper - gör en Sifo"

Varje år kommer det upprörda viskandet, de febriga misstankarna: Hästfolket mobiliserar! Golfarna kampanjar! Kampsportarna röstkuppar! Det är lite roligt, men ännu roligare vore ju faktiskt om Jerringpriset verkligen var det Radiosporten påstår: Folkets pris.

ANNONS
|

Jerringpriset har alltid varit omdiskuterat. Genom åren har många fnyst att det är ”ett popularitetspris” – som om det vore något förkastligt. Men att den mest populära idrottaren vinner är ju en självklarhet när folket får säga sitt. Inget fel i det.

På senare år har dock en ny dimension lagts till detta. Kampanjandet. Mobiliserandet. Röstkuppandet. När Rolf Göran Bengtsson nominerades efter sitt EM-guld 2011 såg hästfolket sin chans, startade upprop via sociala medier, kastade sig på telefonerna – och såg till att RGB vann med den största marginalen i prisets historia.

Fusk? Nej, den som fick mest röster vann. Omoraliskt? Nej, den som vill att någon ska vinna har all rätt i världen att rösta precis hur mycket den vill. Men att resultatet skulle spegla det svenska folkets kollektiva vilja tror jag inte att någon inbillar sig. Sveriges första EM-guld i hästhoppning var förvisso en mäktig insats, men det var inte direkt som att Svenssons gick man ur huse för att bada i fontäner efter finalen. Ändå, alltså: Störst marginal någonsin. Då blir det lite snett.

ANNONS

"Då hamnar vi snett igen"

Nu kan vi vara där igen. Peder Fredricson gjorde en suverän OS-ritt och knep silvret i knivskarp konkurrens. För det ska han självklart hyllas. Men om hästfansen än en gång bestämmer sig för att ”kapa” omröstningen så lär Fredricson utklassa både Sjöström och Stenson – trots att de två ju faktiskt vann OS respektive British Open – och då hamnar vi snett igen. För guld är, trots allt, bättre än silver, inte sant?

Så varför blir det så här? Förmodligen för att en del idrotter som ridsport, kampsport och – faktiskt – golf, känner sig förbisedda av övriga sportetablissemanget. Något det, i varierande grad, säkert kan finnas fog för. Ur det kommer den brinnande viljan att visa sin styrka när chansen ges, att snuva fotbollen, friidrotten och skidorna på de finaste priserna. Den känslan har jag all respekt för, och jag klandrar verkligen inte de som röstar tills fingrarna blöder.

"Gör en Sifo"

Däremot tycker jag att Radiosporten bör fundera på hur man vinner tillbaka trovärdigheten i ett pris som lanseras som folkets, men som vissa år handlar mer om vilken sport som effektivast kan regissera en röststorm.

Mitt förslag: Gör en Sifo av hela grejen. Plocka ut fem kandidater, ring 1000 personer och be dem välja en av dem eller rösta blankt. Då slipper vi diskussioner om kapade omröstningar och kupper och trams och kan i stället varje år slå fast vilken idrottare som svenska folket helst av alla vill ge sitt pris.

ANNONS

Plus:

Än en gång är det riktigt stora prestationer på högsta nivå som vi "tvingas" välja mellan. Sverige håller ställningarna.

Minus:

Emma Johansson – som var fantastisk i OS – är redan utslagen och hamnade på 15:e plats. Vissa silver är tydligen inte värda så mycket.

ANNONS