Ett ungt och oprövat svenskt landslag har spelat in sig både i historieböckerna och i det svenska folkets hjärtan med sitt spel i VM i Egypten. Två av herrarna som visat framfötterna är göteborgarna Jonathan Edvardsson, Sävehof, och Jonathan Carlsbogård, Lemgo.
På måndagen var de tillbaka på svensk mark, mindre än ett dygn efter den sura finalförlusten mot Danmark.
– Det känns stort såklart. Det är lite bittert från i går, när vi är såpass nära. Men det är ändå skönt att vara hemma, säger Jonathan Carlsbogård.
Har ni känt att ni har gjort något stort?
– I början var det lite av en lunk på vägen. Men från mellanrundan och framåt har man märkt av från nära och kära som har hört av sig. Det har märkts ett stort tryck hemifrån.
Duon är märkbart besvikna över att det som mycket väl kunde ha blivit ett guld nu blev ett silver.
– Det kommer vara bittert de kommande dagarna. Sedan kommer man nog smälta det och tycka att vi har gjort något stort. Vi har många spelare som var helt nya i landslaget och som har gjort ett bra jobb, säger Carlsbogård.
”Jag är spelsugen”
För Jonathan Edvardsson är det känslan av vad man kan göra som tätt sammansvetsad grupp som är det starkaste minnet från veckorna i Egypten.
– Det har varit en otroligt lärorik resa med många intryck på vägen. Det avslutades med en blytung gårdag, där vi förlorade en VM-final. Förhoppningsvis kan det landa och bli ett vunnet silver framöver. Jag tar framförallt med mig det här vad man kan åstadkomma som ett lag. Om man jobbar mot samma mål, då kan man åstadkomma mycket.
Sävehof spelar nästa match redan på onsdag – och då vill Edvardsson mer än gärna vara på planen igen.
– Om jag blir uttagen så spelar jag. Jag är spelsugen. Det ska bli roligt att spela handboll igen, säger han och fortsätter:
– Det här kan man använda som en sporre i sin vardag. Man vill vara med om de här sakerna framöver också.
