Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Vinnarskallen som söker utmaningar

Från fönstret i Partille arena kan Henrik Signell se tryckeriet där han för 20 år sedan tillverkade omslagspapper till karameller. …- Det är inte långt, men det ger perspektiv. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som får hålla på med det jag tycker bäst om, säger han.

I vardagen handlar det om att coacha i Sävehof, landets bästa handbollsklubb på damsidan. 
De närmaste veckorna har dock Henrik Signell fullt fokus på sitt andra uppdrag; att som förbundskapten för damlandslaget leda Sveriges bästa handbollsspelare i EM på hemmaplan.
Ödmjukhet inför uppdragen är det ena som kännetecknar Signells förhållningssätt till det han håller med.

Det andra är beslutsamheten. Viljan.

Har han en gång tagit på sig ansvaret för något så handlar det om att göra det hela vägen. In. I. Kaklet.

Inte självklart

Jobbet som förbundskapten tillträdde han i maj och på frågan om att det var självklart att tacka ja svarar han:
- Nej, inte alls. Eftersom jag trivs väldigt bra med mitt jobb i Sävehof var det viktigt att få den delen att fungera. Den andra frågan jag ställde mig var om rollerna gick att kombinera på ett vettigt sätt eftersom jag aldrig vill göra något halvdant. Jag hade många och långa samtal med kloka människor i min omgivning och kom fram till att det går. Inte minst fick jag bra backning från min klubb, säger han.

Vore inte smart

Efter en tid som kapten fick han kritik för att ha favoriserat spelare från Sävehof i sina uttagningar.
- Det var väntat – och jag tycker att det är bra med synpunkter eftersom det tyder på engagemang för handbollen. Sedan får man sålla i själva kritiken. Vad består den av? Var kommer den i från? När och hur sägs det?
-  Om jag tar ut spelare från Sävehof bara för att de kommer från Sävehof vore jag inte särskilt smart och skulle inte bli särskilt gammal i det här jobbet. Jag tar ut det lag som jag tror kan prestera bäst eftersom det är det som är min uppgift.
Det innebär makt?
- Det gör det – och med utökad makt kommer utökat ansvar för att ta rätt beslut, vilket ger en viss press eftersom man sällan har facit i stunden.

Vinnarskallen sitter kvar

Som spelare på elitnivå var Henrik Signell utrustad med en rejäl vinnarskalle – och han försäkrar att den sitter kvar även i tränarrollen.
- Helt klart är det så. Jag älskar att tävla – men hatar att förlora. Det har ingen betydelse om det är ett spel i telefonen eller en match i en handbollsarena, det är lika jobbigt att förlora, säger han.

Däremot försöker han att inte vara en dålig förlorare.
- Det är nog den stora skillnaden. Visst händer att jag i stridens hetta säger saker som jag sedan ångrar – och som jag också kan be om ursäkt för. Men att bara vara en dålig förlorare är destruktivt, säger han och utvecklar:
- Även om det gör ont att förlora så försöker jag göra något konstruktivt av den kraft som det faktiskt innebär. För mig blir det en drivkraft. Varför förlorade vi – vad kan utvecklas och vad kan göras bättre för att vinna nästa match – och nästa. På den här nivån är det trots allt det som det handlar om, säger han.

Krävande som tränare

Vi möts över en kopp kaffe i den nybyggda arenan i Partille som till skillnad mot matchdagar känns ovanligt stor och tyst. 
Henrik Signell tittar ut över de ständigt pågående byggena i omgivningen. Han låter aningen eftertänksam när han säger att det här med att förlora – eller kanske snarare jakten på att vinna – är starka känslor som tar – och ger – mycket energi.
- Som tränare kan jag nog vara krävande, dessbättre jobbar jag med människor som fungerar likadant och som har samma inställning. Men mest krävande är jag nog mot mig själv eftersom jag hela tiden vill framåt, betonar han.

Henrik Signell säger att det är det som det handlar om. Riktningen framåt. Inte om att medvetet sträva efter att klättra på någon slags karriärstege.

Vill åt utmaningen

 - Karriärstegen i sig är ointressant. Det är utvecklingen och utmaningen som jag vill åt.  Även om det låter märkligt så är det också det som håller kvar mig på jorden, säger Henrik Signell och förklarar:
- Jag tycker inte att framgångarna med Sävehof har gjort mig fartblind – jag hoppas och tror att ödmjukheten finns kvar.  Jag är helt enkelt väldigt tacksam över att jag får hålla på med det jag gör och vet att jag är privilegierad som får göra det – och som samtidigt får vara med om spännande upplevelser, träffa intressanta människor och komma till platser som jag kanske inte skulle ha gjort annars, säger han och fortsätter:
- Ändå är det här med handboll fortfarande en sorts lek. Det finns massor av yrkesgrupper, barnmorskor, lärare, you name it, som varje dag gör viktiga insatser men som inte får ett uns av den cred som de förtjänar. Sådant kan jag tänka på ibland.

Balanserar på tunn linje

Samtidigt vet han att han balanserar på en tunn linje. 
Framgång föder framgång – så länge det går bra bärs man fram i guldstol, eller slipper åtminstone att lämna i tjära och fjädrar.
-  Sådan är verkligheten, samtidigt går det inte att tänka så, då skulle man aldrig våga ta stegen framåt, säger Henrik Signell.  

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.