Simon Möller följde avgörandet från omklädningsrummet

Simon Möller var i sitt livs form – sedan slets avgörandet ifrån honom. Efter att laget fått nöja sig med silver svallar känslorna över.
– Det är det värsta jag upplevt i min karriär, säger han.

ANNONS
|

Han hade nyss blivit utsedd till handbollsligans bäste målvakt, sedan stängde han igen fullständigt i den första SM-finalen borta mot IFK Kristianstad. Insatsen bäddade för seger – och gav Sävehof grepp om guldet.

Sedan började hans mardröm. Först föll laget hemma i final två – och efter matchen stod det klart att han brutit ett ben i foten. Det var kvitterat i kampen om att bli svensk mästare – och Simons Möllers säsong var över.

Från sidan av tvingades målvakten följa sluttampen, som gick hela vägen till en femte och avgörande final. I denna var Kristianstad starkast – därmed får laget guldfira, Möller och hans lagkamrater silverdeppa.

ANNONS

Hoppandes på kryckor inne i Kristianstad arena medan hemmalaget firar att man är bäst i Sverige sätter han ord på sina känslor.

– Det är det värsta jag upplevt i min karriär. Fy fan. Den roligaste säsongen i hela mitt liv får det värsta tänkbara avslutet med en bruten fot och en finalförlust. Vi gjorde allt vi kan, säger han och försöker torka bort tårarna under glasögonen.

”Ska fan spela final”

Han tar ny sats, och levererar ett uppjagat brandtal.

– Det finns inget lag jag hellre hade varit i, det finns inget lag jag hellre känner glädje med, det finns inga grabbar jag hellre delar sorg med. Alla dessa känslor vi har delat i år … Det finns inga grabbar jag hellre delar det med än dessa. Jag älskar dem över hela mitt hjärta. Det är synd att en så här rolig säsong ska få det här hemska, hemska slutet. Både för mig personligen och för laget.

Han beskriver turerna som gjort att vi hamnat här.

– Livet tar tvära kast, som man säger. Så är det under ett slutspel, det går upp och ned. Från att det känns väldigt bra efter final ett och att vi känner att ”det här har vi” till att förlora final två efter förlängning och vi har mig och Elias (Á Skipagötu) ute. Då känns livet rätt tungt. Vi förlorar final tre, också den efter förlängning och livet känns fortsatt värdelöst. Vi vinner final fyra och känner att vi har det igen. Till det här … Det är en berg- och dalbana.

ANNONS

Hur var detta att följa från sidan av?

– Jag satt i omklädningsrummet i dag för att kunna analysera lite mer. Kunna spola tillbaka och hjälpa (Oscar) Sävinger på det sättet. Plus att jag aldrig varit så här nervös i hela mitt liv tidigare. Jag har aldrig känt sådana känslor innan, jag var nära att spy innan matchen. Flera gånger. Jag satt i omklädningsrummet tillsammans med vår videoanalytiker och försökte hitta taktiska grejer. Han till oss som lag och jag till Sävinger. Det kändes som att det var det bästa sättet i dag men det bar inte hela vägen. Fy fan, vi gjorde ett försök. Vi gav verkligen allt vi kan.

Han blickar ned på sin fotortos.

– Jag försöker ta in allt jag ser och hör här inne för det här vill jag aldrig uppleva igen. Jag kommer komma tillbaka. Det blir operation snart, sedan blir det gips och så ska jag fan kämpa – för jag ska fan spela final, kan jag säga, säger han.

LÄS MER:Simon Möller i tårar på sjukhuset efter skadan

LÄS MER:Sävehof föll i avgörande finalen – SM-guld till IFK Kristianstad

LÄS MER:Sebastian Karlsson lämnar Sävehof efter 20 år

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS